I'm Going Down är en paradox. Precis som Badlands och The Promised Land är det en sprudlande låt som får mig att bubbla av glädje. Den inledande mandolinen från Steve Van Zandt, som sedan får sällskap av Bruces elgitarr. Max Weinberg som kickar igång låten, Roy Bittans bubblande pianoslingor. Och lyssna på Danny Federicis orgel! Gary Tallents snygga basslingor är dessutom väldigt framträdande i den här låten, och visar vilken viktig kugge denna helt otroligt anonyme man faktiskt är i The E Street Bands sound. Bäst är dock Clarence Clemons mustiga, brölande saxofonsolo. Jag har precis sammanställt min höstlista, men om jag någon gång skulle få för mig att göra samma sak med de bästa sommarlista så är en sak säker - saxofonsolot i I'm Going Down kommer att vinna. Detta korta, men ack så fantastiska, saxofonsolo sammanfattar all förhoppningar och förväntningar och drömmar om en perfekt sommar. Det varar bara i femton sekunder, men är oändligt stort.
Få låtar gör mig på så gott humör som I'm Going Down. Somliga kallar den tjatig - någon typ har räknat ut att Bruce sjunger ordet "Down" 86 gånger i låten. Andra kallar den fånig. De har fel. Det är just kontrasten mellan låtens ystra anslag och texten - som inte alls är särskilt glad - som gör den så intressant. Det är här vi finner paradoxen. För samtidigt som musiken är sprudlande glad så är texten tragisk om ett förhållande som en gång var nytt, spännande och vackert. Som Bruce sjunger: You used to love to drive me wild
But lately girl you get your kicks from just driving me down. Det enda som återstår är nöjet i att såra varandra. Textens tema är klassiskt och egentligen passat bättre i en gråtmild soulballad modell Stay With Me av Lorraine Ellison. Bruce själv har ofta beskrivit I'm Going Down som en av de sorgsnaste låtar han någonsin skrivit.
We sit in the car outside your house
I can feel the heat coming 'round
I go to put my arm around you and yougive me a look like I'm way out of bounds, well you let out one of your bored sighs
Well lately, when I look into your eyes I'm goin down
We get dressed up and we go out, baby, for the night
We come home early burning, burning in some fire fight
I'm sick and tired of you setting me up, setting me up just to knock-a knock-a, knock-a me down
I pull you close but when we kiss I can feel a doubt
I remember back when we started, my kisses used to turn you inside out
I used to drive you to work in the morning
Friday night I'd drive you all around
You used to love to drive me wild
But lately girl you get your kicks from just driving me down
I'm Going Down släpptes som singel nummer sex av sju 1985 och tog sig in på Billboardlistans niondeplats. Ändå spelades den ytterst sporadiskt under Born In The USA-turnén och har sedan dess nästan aldrig spelats. Dock - i somras, 20 juli, fick Barcelona njuta av denna fantastiska låt. Jag önskar att jag var där. Vi börjar närma oss slutet av listan, och som ni märker - mina inlägg blir mer och mer okritiska. Min kärlek till de låtar som återstår på listan är oändlig, och det kan inte bli annat än helt skamlösa hyllningar. Vänta bara tills vi kommer till topp 10! För att inte tala om topp 5... När jag tänker på de femton låtar som återstår får jag rysningar. Jag tror att jag ska hålla ett rätt högt tempo nu, för jag vill verkligen ro den här listan i hamn och servera er de sista låtarna på listan innan året är slut. 35 låtar avverkade - 15 kvar.
Från Barcelona i somras:
Hembyggd musikvideo, med originalinspelningen:
Från 1985. Rutten bild, men ändå:
fredag 31 oktober 2008
torsdag 30 oktober 2008
17. No Surrender (Born In The USA, 1984 / Live 1975-85, 1986)
Ja, vi tar en till i dag. Ytterligare en från Born In The USA. Den kommer direkt efter det tunga, mörka partiet med Downbound Train och I'm On Fire och gör sig perfekt efter de två dystra låtarna. Den var ett sent tillägg till skivan, efter att Steve Van Zandt instisterade på att den skulle vara med. Och vilket tillägg! Helt fenomenal, underbar, briljant. En av skivans gladaste och mest uppslupna nummer med en text som träffar stenhårt. Textraden "We learned more from a three-minute record Baby, than we ever learned in school" av den sorten man ristar in på sin gravsten. Demokraternas presidentkandidat använde för övrigt låten under sin kampanj i presidentvalet 2004. Bra smak, får man väl säga.
Den framfördes både 2003 och 2008 på Ullevi och var enorm. Då framfördes den i sin ursprungsform, med hela E Street Band. Under Born In The USA-turnén framfördes den 55 gånger, men bara två gånger i fullbandsformat. Resten av gångerna var den akustisk. En av de inspelningarna är med på Live-boxen, inspelad den 6 augusti på Brendan Byrne Arena i New Jersey. Den akustiska versionen lyfter fram texten tydligare, och blir till en vacker, livskraftig serenad. Bruce introducerar den med orden "This is for friendship". Jag får rysningar varje gång jag hör den akustiska versionen. Bruce Springsteen med en gitarr och ett munspel. Ibland behövs det inte mer än så för att skapa magi. För No Surrender är just det - magi.
Well we busted out of class
Had to get away from those fools
We learned more from a three-minute record
Baby, than we ever learned in school
Tonight I hear the neighbourhood drummer sound
I can feel my heart begin to pound
You say you're tired and you just wanna close your eyes
And follow your dreams down
Well we made a promise we swore we'd always remember
No retreat, baby, no surrender
Like soldiers in the winter's night with a vow to defend
No retreat, baby, no surrender
Well now young faces grow sad and old
And hearts of fire grow cold
We swore blood brothers against the wind
I'm ready to grow young again
And hear your sister's voice calling us home
Across the open yards
Well maybe we could cut someplace of our own
With these drums and these guitars
'Cause we made a promise we swore we'd always remember
No retreat, baby, no surrender
Blood brothers in the stormy night with a vow to defend
No retreat, baby, no surrender
Now on the street tonight the lights grow dim
The walls of my room are closing in
There's a war outside still ragingyou say it ain't ours anymore to win
I wanna sleep beneath peaceful skies in my lover's bed
With a wide open country in my eyes
And these romantic dreams in my head
Because we made a promise we swore we'd always remember
No retreat, baby, no surrender
Blood brothers in the stormy night with a vow to defend
No retreat, baby, no surrender
No retreat, baby, no surrender
Studioversionen:
Boomp3.com
Live från Toronto 1984:
Den framfördes både 2003 och 2008 på Ullevi och var enorm. Då framfördes den i sin ursprungsform, med hela E Street Band. Under Born In The USA-turnén framfördes den 55 gånger, men bara två gånger i fullbandsformat. Resten av gångerna var den akustisk. En av de inspelningarna är med på Live-boxen, inspelad den 6 augusti på Brendan Byrne Arena i New Jersey. Den akustiska versionen lyfter fram texten tydligare, och blir till en vacker, livskraftig serenad. Bruce introducerar den med orden "This is for friendship". Jag får rysningar varje gång jag hör den akustiska versionen. Bruce Springsteen med en gitarr och ett munspel. Ibland behövs det inte mer än så för att skapa magi. För No Surrender är just det - magi.
Well we busted out of class
Had to get away from those fools
We learned more from a three-minute record
Baby, than we ever learned in school
Tonight I hear the neighbourhood drummer sound
I can feel my heart begin to pound
You say you're tired and you just wanna close your eyes
And follow your dreams down
Well we made a promise we swore we'd always remember
No retreat, baby, no surrender
Like soldiers in the winter's night with a vow to defend
No retreat, baby, no surrender
Well now young faces grow sad and old
And hearts of fire grow cold
We swore blood brothers against the wind
I'm ready to grow young again
And hear your sister's voice calling us home
Across the open yards
Well maybe we could cut someplace of our own
With these drums and these guitars
'Cause we made a promise we swore we'd always remember
No retreat, baby, no surrender
Blood brothers in the stormy night with a vow to defend
No retreat, baby, no surrender
Now on the street tonight the lights grow dim
The walls of my room are closing in
There's a war outside still ragingyou say it ain't ours anymore to win
I wanna sleep beneath peaceful skies in my lover's bed
With a wide open country in my eyes
And these romantic dreams in my head
Because we made a promise we swore we'd always remember
No retreat, baby, no surrender
Blood brothers in the stormy night with a vow to defend
No retreat, baby, no surrender
No retreat, baby, no surrender
Studioversionen:
Boomp3.com
Live från Toronto 1984:
18. Frankie (Tracks, 1998)
Stackars Frankie. Första gången inspelad redan 1976 och planerad att släppas på Darkness On The Edge Of Town. Men den petades. Därefter inspelad igen 1982 och tänkt att inkluderas på Born In The USA. Men den petades igen. Tänkt att släppas på Greatest Hits 1995 - återigen ströks den. Rykten cirkulerade - precis som bootleginspelningar - om låtens förträfflighet. Inte förrän 1998 släpptes den äntligen officiellt på Tracks. Konstigt nog. För Frankie är en helt makalös låt. Lyssna på pianosslingan i början av låten och Bruce som sjunger med hes, raspig röst:
Dark weekends in the sun out on Chelsea Road
Descending the stairs, ah Frankie, my one
Check your makeup in the mirror, c'mon babe let's go
We'll dance 'round this dirty town till the night is all done
Let all the finer things sleep alone tonight
Let all the minor kings lose their thrones tonight
Don't worry about us, baby, we'll be alright
Låten byggs sedan långsamt upp mot ett stort crescendo. Många klassiska E Street Band-tricks ryms i låten: munspel från Bruce Springsteen, Roy Bittans undersköna pianoslingor, Dannys orgel och ett stort saxofonsolo från Big Man i slutet av låten.
Skillnaden mellan den tidiga Frankie från 70-talet och den från 1982 är dramatisk. 70-talsversionen är ofärdig, med framgentarisk text:
Caught dead on the run, out on Chelsea Road
Descending the stairs, Frankie my one
Check yourself out in the mirror, baby, come on honey, let's go
We're gonna move 'round this dirty town 'till the night is all gone
Tricks are all over with plenty of time
The dicks are all covered, straight down the line
There goes Frankie, she's not that kind
Da da da da, da da da da
Da da da da, da da da da
Da da da da, da da da da
Da da da da, da da da da
Frankie just said ???
In the darkness they'll be hidden worlds that shine
Da da da da, da da da da
Da da da da, da da da da
HmmmWalk with me tonight little angel
??? little girl
Talk to me tonight little angel
You make all my dream worlds come true
Somliga hävdar att den tidiga versionen är bättre, men så är det självklart inte. Den är alldeles för ogenomarbetad och ofullständig för det. 82-versionen är perfekt producerad och intressant på så sätt att den är inspelad just 1982 då Nebraska släpptes. Därigenom ger den en fingervisning om hur Nebraska skulle kunna låta i E Street Band-tappning. Lite mer polerad än The River, men inte alls lika tydlig 80-talsstämpel som Born In The USA. Ett perfekt mellanting, helt enkelt.
Frankie från 82:
Boomp3.com
Frankie från 76/77:
Boomp3.com
Dark weekends in the sun out on Chelsea Road
Descending the stairs, ah Frankie, my one
Check your makeup in the mirror, c'mon babe let's go
We'll dance 'round this dirty town till the night is all done
Let all the finer things sleep alone tonight
Let all the minor kings lose their thrones tonight
Don't worry about us, baby, we'll be alright
Låten byggs sedan långsamt upp mot ett stort crescendo. Många klassiska E Street Band-tricks ryms i låten: munspel från Bruce Springsteen, Roy Bittans undersköna pianoslingor, Dannys orgel och ett stort saxofonsolo från Big Man i slutet av låten.
Skillnaden mellan den tidiga Frankie från 70-talet och den från 1982 är dramatisk. 70-talsversionen är ofärdig, med framgentarisk text:
Caught dead on the run, out on Chelsea Road
Descending the stairs, Frankie my one
Check yourself out in the mirror, baby, come on honey, let's go
We're gonna move 'round this dirty town 'till the night is all gone
Tricks are all over with plenty of time
The dicks are all covered, straight down the line
There goes Frankie, she's not that kind
Da da da da, da da da da
Da da da da, da da da da
Da da da da, da da da da
Da da da da, da da da da
Frankie just said ???
In the darkness they'll be hidden worlds that shine
Da da da da, da da da da
Da da da da, da da da da
HmmmWalk with me tonight little angel
??? little girl
Talk to me tonight little angel
You make all my dream worlds come true
Somliga hävdar att den tidiga versionen är bättre, men så är det självklart inte. Den är alldeles för ogenomarbetad och ofullständig för det. 82-versionen är perfekt producerad och intressant på så sätt att den är inspelad just 1982 då Nebraska släpptes. Därigenom ger den en fingervisning om hur Nebraska skulle kunna låta i E Street Band-tappning. Lite mer polerad än The River, men inte alls lika tydlig 80-talsstämpel som Born In The USA. Ett perfekt mellanting, helt enkelt.
Frankie från 82:
Boomp3.com
Frankie från 76/77:
Boomp3.com
19. Wreck On The Highway (The River, 1980)
En av de där helt fantastiska midnattsballaderna på The River har det nu blivit dags för. Wreck On The Highway avslutar den storslagna dubbelskivan på ett lågmält, försiktigt sätt. Den är inspirerad av Roy Acuffs gamla countrydänga The Wreck On The Highway, både textmässigt som musikmässigt, då Springsteens låt har vissa countrytendenser. Låten drivs framåt av Danny Federicis orgel och försiktigt komp på akustisk gitarr och piano. Den berättar historien om en man som på vägen hem bevittnar en trafikolycka och som sedan hemsöks av denna och de konsekvenser den får:
And I thought of a girlfriend or a young wife
And a state trooper knocking in the middle of the night
To say your baby died in a wreck on the highway
Sista versen är vacker och gripande:
Sometimes I sit up in the darkness
And I watch my baby as she sleeps
Then I climb in bed and I hold her tight
I just lay there awake in the middle of the night
Thinking 'bout the wreck on the highway
Tillsammans med bland annat Point Blank och Stolen Car målar Wreck On The Highway upp bilder av hopplöshet och misströstan; ett tema som utvecklades ytterligare på nästföljande plattan Nebraska. Wreck On The Highway kan både genom sin text och hur den låter sägas vara en försmak på vad som komma skulle på Nebraska. Sparsmakat, mörkt, dystert. Bruce själv har sagt att det är en låt som tydligt markerar en ny riktning i hans låtskrivande. Hur som helst är Wreck On The Highway en av de vackraste balladerna på The River, och självklar på den här topplistan. Nils Lofgren skriver så här om låten:
Years ago on a tour bus . dead of winter . a blizzard in Germany . came upon a wreck . traffic stopped for hours . watched a man being worked on in the road by paramedics . then a doctor . he didn't make it . really shook me up . I'll never forget it.
the song...
Only played it a few time on the "Born In The U.S.A." tour - always hit deep - Bruce - the master story teller... paints a picture so bleak it disturbs you - then startles you into gratitude at the awesome beauty in every "Now" if you keep your head and heart open.Love ya Bruce - Thanks!
-Nils
Boomp3.com
And I thought of a girlfriend or a young wife
And a state trooper knocking in the middle of the night
To say your baby died in a wreck on the highway
Sista versen är vacker och gripande:
Sometimes I sit up in the darkness
And I watch my baby as she sleeps
Then I climb in bed and I hold her tight
I just lay there awake in the middle of the night
Thinking 'bout the wreck on the highway
Tillsammans med bland annat Point Blank och Stolen Car målar Wreck On The Highway upp bilder av hopplöshet och misströstan; ett tema som utvecklades ytterligare på nästföljande plattan Nebraska. Wreck On The Highway kan både genom sin text och hur den låter sägas vara en försmak på vad som komma skulle på Nebraska. Sparsmakat, mörkt, dystert. Bruce själv har sagt att det är en låt som tydligt markerar en ny riktning i hans låtskrivande. Hur som helst är Wreck On The Highway en av de vackraste balladerna på The River, och självklar på den här topplistan. Nils Lofgren skriver så här om låten:
Years ago on a tour bus . dead of winter . a blizzard in Germany . came upon a wreck . traffic stopped for hours . watched a man being worked on in the road by paramedics . then a doctor . he didn't make it . really shook me up . I'll never forget it.
the song...
Only played it a few time on the "Born In The U.S.A." tour - always hit deep - Bruce - the master story teller... paints a picture so bleak it disturbs you - then startles you into gratitude at the awesome beauty in every "Now" if you keep your head and heart open.Love ya Bruce - Thanks!
-Nils
Boomp3.com
onsdag 29 oktober 2008
Okkervil River, 28/10, Mejeriet
Ja, synd för er som inte var där i går. Okkervil River var nämligen hysteriskt bra. Inledningen var kanske lite, lite trevande med en ensam Will Shef. Men snart klev hela bandet in och bjöd på en tight, välspelad, svängig kväll. Fokus låg på de två senaste skivorna The Stage Names och The Stand Ins. Inte fel, för de får nog faktiskt räknas till Okkervil Rivers hittills bästa prestationer. Our Lives Is Not A Movie Or Maybe, Unless It Kicks, Is There A Hand To Take Hold Of The Scene, Singer Songwriter, Pop Lies avverkades och var fullkomligt knäckande. Från Black Sheep Boy bjöds vi - lyckligtvis - bland annat på Black och For Real. Kvällens höjdpunkt var dock en euforisk, helt magisk Lost Coastlines som fick det att rycka våldsamt i dansbenen. Även Abbas Does Your Mother Know var riktigt rolig, spelad enbart i Sverige enligt Will Shef. Det må vara hur det vill med det, bra var den i alla fall. Och då står ändå Abba extremt lågt i kurs hos mig. Mer överskattat band får man leta efter. Egentligen var kvällen helt perfekt; jag saknade bara John Allyn Smiths Sails. Man kan inte få allt, och jag lämnade Mejeriet med en varm, behaglig känsla i kroppen. Livemusik när den är som bäst. Hade jag satt betyg hade jag satt fem av fem möjliga.
tisdag 28 oktober 2008
Höstlåtar - resten av listan
Okej, här kommer de 15 sista höstlåtarna. Jag struntar i att skriva något om dem, men lägger upp dem som mp3:or. Jag orkar inte ro projektet i hamn känner jag, har både viktigare och roligare saker att göra. Det var roligt att lyssna och sammanställa låtarna, men inte lika kul att skriva om dem. Det blev en del låtar som jag själv förknippar med höst, men som inte låter så mycket höst. Tänker främst på Arcturus och Xiu Xiu. Calexico fick för övrigt med två låtar på listan. Jag är extremt förtjust i bandets ödsliga prärieballader, och på nya skivan Carried To Dust finns de i mängder. Allra bäst gillar jag Two Silver Trees, som brukar göra mig sällskap i iPoden på väg till jobbet.Tom Waits och 16 Horsepower dominerar topplaceringarna, föga oväntat. Flutter vann listan rättvist, lyssna på den så förstår ni varför. Extremt deppig låt, en regnruskig novemberdag översatt i musik.
Att välja ut bara två 16 Horsepower-låtar var extremt svårt, då i princip alla låtar från Secret South kunde varit med. Nu blev det istället ingen. Från debuten och från Folklore passar åtminstone hälften av låtarna. Jag kunde lika gärna valt Hutterite Mile, Blessed Persistance eller Beyond The Pale från Folklore. Heel On The Shovel var dock rätt självskriven. Låten målar upp bilder av karga, skeva landskap i de amerikanska obygderna. Jag, min bror och en av hans kompisar satte oss i bilen och körde en regnig, kolsvart decemberdag från Åhus till Broby, för att titta närmare på det övergivna sanatoriet som ligger där. I bilstereon spelade vi Sackcloth 'N Ashes med 16 Horsepower samt Silent Hill 2 Original Soundtrack av Akira Yamaoka. Ett mer passande soundtrack till denna biltur går inte att tänka sig. Det är därför Akira Yamaoka får plats på listan. Silent Hill 2 släpptes 2001 till PlayStation 2 men står sig än i dag som ett av de bästa och mest mogna spel som gjorts. En oerhört mörk och tragisk historia, som känns oerhört genomarbetad in i minsta detalj. Alltifrån Akira Yamaokas stämningsskapande grafik till den vuxna historien som berättas. Silent Hill 2 är otäckare och bättre än någon skräckfilm som gjorts. Love Psalm är kanske den mest lättillgängliga låten i spelet. Lyssna på den klagande, gråtande gitarrslingan som återkommer i vad som väl får sägas vara det instrumentala styckets refräng.
Att välja ut två låtar med Tom Waits var ungefär lika svårt som fallet 16 Horsepower. Mannen har en enorm låtskatt, och många låtar som har den rätta höststämningen. Jag fuskade lite och stoppade in Flash Pan Hunter/Intro som en slags introduktion. Jag har valt mellan All The World Is Green, Yesterday Is Here, Swordfishtrombones, November, Cold Cold Ground och många, många fler. Till sist blev det Another Man's Vine från Blood Money och More Than Rain från Frank's Wild Years. Lyssna på det inledande dragspelet i More Than Rain. Det sammanfattar allt jag inte med ord försöker få sagt med begreppet höstmusik. Just så låter hösten.
Och hur väljer man endast två låtar med Opeth? Opeth som så få andra band lyckats i princip varje ton de gjort lyckats fånga det svenska vemodet, den nordiska naturen och till syvende og sist hösten. Lyssna på hela Orchid, Morningrise, Still Life och Deliverance. Det är så mycket höstromantik att det nästan inte är sant. Jag älskar att plocka med mig Morningrise och Still Life i iPoden och ge mig ut i höstskogen och promenera och kontemplera. Och ändå kom ingen låt från Still Life med. Nej, jag kunde inte bestämma mig. I stället blev det Wreath från Deliverance. Wreath är egentligen knappt ens särskilt typisk Opeth. Den är nästan rakt av en hård metallåt, utan skönsång och utan särskilt många akustiska, fjäderlätta mellanspel. Men i stället är den helt galet mörk, lyssna bara på det gråtande, uppgivna, hopplöst vackra gitarrsolot en bit in i låten. Det är höstmusik i sin renaste och absolut mörkaste form. Soundtracket för de dagar som höstdeppigheten är som allra tyngst. Var det jävligt innan, blir det ännu jävligare av att lyssna på Wreath. Jag vågar dock inte rekommendera Scott Walkers The Drift, den skivan är så mörk och ond och jävlig att den får all ond hårdrock att framstå som Mora Träsk. Är man höstdeppig innan så är man redo för dårhuset efter att ha lyssnat på The Drift. Jag klarar knappt av att lyssna på den, så jobbig är den. En fantastisk skiva, men jag kan inte ha med något från den på min höstlista med risk för min och mina eventuella läsares mentala hälsa.
Så, här har ni den - de 30 bästa höstlåtarna. Glöm nu inte att kolla på Daniel Josefssons lista, han går in mycket hårdare för det här än vad jag gör. Hoppas ni hittar något ni gillar, och att ni får in den där rätta, härliga höstkänslan. Tack och hej.
1. 16 Horsepower - Flutter
Boomp3.com
2. Tom Waits - More Than Rain
Boomp3.com
3. 16 Horsepower - Heel On The Shovel
Boomp3.com
4. Opeth - Advent
Boomp3.com
5. Akira Yamaoka - Love Psalm
Boomp3.com
6. Tom Waits - Another Man's Vine
Boomp3.com
7. Leonard Cohen - The Partisan
Boomp3.com
8. Calexico - Two Silver Trees
Boomp3.com
9. Opeth - Wreath
Boomp3.com
10. Nick Cave - I Let Love In
Att välja ut bara två 16 Horsepower-låtar var extremt svårt, då i princip alla låtar från Secret South kunde varit med. Nu blev det istället ingen. Från debuten och från Folklore passar åtminstone hälften av låtarna. Jag kunde lika gärna valt Hutterite Mile, Blessed Persistance eller Beyond The Pale från Folklore. Heel On The Shovel var dock rätt självskriven. Låten målar upp bilder av karga, skeva landskap i de amerikanska obygderna. Jag, min bror och en av hans kompisar satte oss i bilen och körde en regnig, kolsvart decemberdag från Åhus till Broby, för att titta närmare på det övergivna sanatoriet som ligger där. I bilstereon spelade vi Sackcloth 'N Ashes med 16 Horsepower samt Silent Hill 2 Original Soundtrack av Akira Yamaoka. Ett mer passande soundtrack till denna biltur går inte att tänka sig. Det är därför Akira Yamaoka får plats på listan. Silent Hill 2 släpptes 2001 till PlayStation 2 men står sig än i dag som ett av de bästa och mest mogna spel som gjorts. En oerhört mörk och tragisk historia, som känns oerhört genomarbetad in i minsta detalj. Alltifrån Akira Yamaokas stämningsskapande grafik till den vuxna historien som berättas. Silent Hill 2 är otäckare och bättre än någon skräckfilm som gjorts. Love Psalm är kanske den mest lättillgängliga låten i spelet. Lyssna på den klagande, gråtande gitarrslingan som återkommer i vad som väl får sägas vara det instrumentala styckets refräng.
Att välja ut två låtar med Tom Waits var ungefär lika svårt som fallet 16 Horsepower. Mannen har en enorm låtskatt, och många låtar som har den rätta höststämningen. Jag fuskade lite och stoppade in Flash Pan Hunter/Intro som en slags introduktion. Jag har valt mellan All The World Is Green, Yesterday Is Here, Swordfishtrombones, November, Cold Cold Ground och många, många fler. Till sist blev det Another Man's Vine från Blood Money och More Than Rain från Frank's Wild Years. Lyssna på det inledande dragspelet i More Than Rain. Det sammanfattar allt jag inte med ord försöker få sagt med begreppet höstmusik. Just så låter hösten.
Och hur väljer man endast två låtar med Opeth? Opeth som så få andra band lyckats i princip varje ton de gjort lyckats fånga det svenska vemodet, den nordiska naturen och till syvende og sist hösten. Lyssna på hela Orchid, Morningrise, Still Life och Deliverance. Det är så mycket höstromantik att det nästan inte är sant. Jag älskar att plocka med mig Morningrise och Still Life i iPoden och ge mig ut i höstskogen och promenera och kontemplera. Och ändå kom ingen låt från Still Life med. Nej, jag kunde inte bestämma mig. I stället blev det Wreath från Deliverance. Wreath är egentligen knappt ens särskilt typisk Opeth. Den är nästan rakt av en hård metallåt, utan skönsång och utan särskilt många akustiska, fjäderlätta mellanspel. Men i stället är den helt galet mörk, lyssna bara på det gråtande, uppgivna, hopplöst vackra gitarrsolot en bit in i låten. Det är höstmusik i sin renaste och absolut mörkaste form. Soundtracket för de dagar som höstdeppigheten är som allra tyngst. Var det jävligt innan, blir det ännu jävligare av att lyssna på Wreath. Jag vågar dock inte rekommendera Scott Walkers The Drift, den skivan är så mörk och ond och jävlig att den får all ond hårdrock att framstå som Mora Träsk. Är man höstdeppig innan så är man redo för dårhuset efter att ha lyssnat på The Drift. Jag klarar knappt av att lyssna på den, så jobbig är den. En fantastisk skiva, men jag kan inte ha med något från den på min höstlista med risk för min och mina eventuella läsares mentala hälsa.
Så, här har ni den - de 30 bästa höstlåtarna. Glöm nu inte att kolla på Daniel Josefssons lista, han går in mycket hårdare för det här än vad jag gör. Hoppas ni hittar något ni gillar, och att ni får in den där rätta, härliga höstkänslan. Tack och hej.
1. 16 Horsepower - Flutter
Boomp3.com
2. Tom Waits - More Than Rain
Boomp3.com
3. 16 Horsepower - Heel On The Shovel
Boomp3.com
4. Opeth - Advent
Boomp3.com
5. Akira Yamaoka - Love Psalm
Boomp3.com
6. Tom Waits - Another Man's Vine
Boomp3.com
7. Leonard Cohen - The Partisan
Boomp3.com
8. Calexico - Two Silver Trees
Boomp3.com
9. Opeth - Wreath
Boomp3.com
10. Nick Cave - I Let Love In
Boomp3.com
11. Xiu Xiu - I Luv The Valley OH!
Boomp3.com
12. Calexico/Iron & Wine - He Lays In The Reins
Boomp3.com
13. Arcturus - Master Of Disguise
Boomp3.com
14. Joy Division - Day Of The Lords
Boomp3.com
15. Woven Hand - Cripplegate (Standing On Glass)
Boomp3.com
11. Xiu Xiu - I Luv The Valley OH!
Boomp3.com
12. Calexico/Iron & Wine - He Lays In The Reins
Boomp3.com
13. Arcturus - Master Of Disguise
Boomp3.com
14. Joy Division - Day Of The Lords
Boomp3.com
15. Woven Hand - Cripplegate (Standing On Glass)
Boomp3.com
Trötthet
Som ni ser händer här inte så mycket för tillfället. Jag har inte ork eller lust, helt enkelt. Det är väl vanlig hösttrötthet. På jobbet har jag numera så pass mycket att göra att jag inte hinner med bloggen, och hemma har jag annat att göra som lockar mer. Jag ångrar lite att jag drog igång höstlistan. Den känns som ett måste, och jag hatar måsten. Jag måste ju få ihop hela listan, men jag orkar inte. Tycker inte att det känns speciellt kul att skriva om låtarna som återstår, även om det är 15 fantastiska låtar. Vi får väl se vad som händer. Topp 50-listan ska jag i alla fall ro i hamn någon gång.
Namnet på den här bloggen känns plötsligt extremt passande. I started something I couldn't finish. Exakt så.
Namnet på den här bloggen känns plötsligt extremt passande. I started something I couldn't finish. Exakt så.
tisdag 21 oktober 2008
Xiu Xiu på Debaser
Jag och bror min åkte till Debaser för att avnjuta Xiu Xiu i lördags. Vi anlände några minuter innan klockan 22; perfekt för då kom vi in gratis. Vi var de enda i lokalen med Xiu Xiu-tröjor, så vi kände oss speciella och märkvärdiga. Ett rätt tråkigt förband som jag inte ens brydde mig om att komma ihåg namnet på inledde med att riva av ett par i stort sett instrumentala krautlåtar. Vi pratade om viktiga ting och jag tog en öl eller två. När Xiu Xiu så äntligen klev in på scenen var förväntningarna på topp. Jag har länge velat se bandet, men kände att det här skulle kunna sluta hur som helst. Speciellt som bandets senaste skiva, Women As Lovers, är ganska tråkig. Men jag blev extremt positivt överraskad. Trots att Xiu Xiu bara är tre man på scen lyckas de skapa enorma mängder ljud. Brorsans kompis, som såg dem i Stockholm, sammanfattade den spelningen med orden "extremt kraftfullt", och så var det. Jamie Stewart har en skev, plågad röst och framkallar dessutom härligt oljud via sin gitarr. Kvällens största stjärna var dock trummisen. Han var iförd en Darkthrone-tröja och spelade med en frenesi och iver jag sällan skådat förr. Han bankade fullkomligt skiten ur sitt lilla trumset och fick ett par gånger gå upp och resa sina cymbaler som han slagit omkull. Han satt med munnen på vid gavel i ett fånleende och med fjärrskådande blick. Han var helt otroligt skön, och väldigt duktig. Xiu Xiu bjöd på låtar från hela karriären, men tyvärr spelades inte I Luv The Valley OH!, deras överlägset bästa låt. I övrigt en klockren spelning. 
20. I Wanna Marry You (The River, 1980 / The Ties That Bind, 1979)
En av Bruce Springsteens vackraste kärlekslåtar - det finns många - är den här. Det hörs ju bara på titeln. Jag räknar den faktiskt som en av de finaste kärlekslåtarna som finns över huvud taget. Den börjar med ljuva orgeltoner, som självklart ska påminna om hur det låter i kyrkan när det vankas bröllop. Clarence Clemons orgelsolo i slutet av låten måste också nämnas - oerhört vackert. Texten är en vacker kärleksförklaring, men på ett mer vuxet och seriöst sätt. Textens huvudperson utlovar inte guld och gröna skogar eller uppfylla hennes drömmar, men åtminstone kan han hjälpa till på vägen. Jag ser mig själv som någorlunda romantisk. Min tanke har varit sedan ungefär första gången jag hörde låten att den ska spelas på mitt bröllop, alternativt när jag friar. Helst skulle jag förstås spelat och sjungit den själv, vid något romantiskt tillfälle. Men eftersom jag varken kan sjunga eller spela något instrument får det bli på något annat sätt. Jag vet inte. Hur som helst så kan jag inte tänka mig någon vackrare bröllopsmusik än den här. Det gör att I Wanna Marry You når så högt som en tjugondeplats på topp 50-listan.
I see you walking, baby, down the street
Pushing that baby carriage at your feet
I see the lonely ribbon in your hair
Tell me I am the man for whom you put it there
You never smile girl, you never speak
You just walk on by, darlin' week after week
Raising two kids alone in this mixed up world
Must be a lonely life for a working girl
Little girl, I wanna marry you
Oh yeah, little girl, I wanna marry you
Yes I do
Little girl, I wanna marry you
Now honey, I don't wanna clip your wings
But a time comes when two people should think of these things
Having a home and a family
Facing up to their responsibilities
They say in the end true love prevails
But in the end true love can't be no fairytale
To say I'll make your dreams come true would be wrong
But maybe, darlin', I could help them along
My daddy said right before he died
That true, true love was just a lie
He went to his grave a broken heart
An unfulfilled life, makes a man hard
Oh, darlin'
There's something happy and there's something sad
'Bout wanting somebody, oh so bad,
I wear my love darlin', without shame
I'd be proud if you would wear my name
Boomp3.com
I see you walking, baby, down the street
Pushing that baby carriage at your feet
I see the lonely ribbon in your hair
Tell me I am the man for whom you put it there
You never smile girl, you never speak
You just walk on by, darlin' week after week
Raising two kids alone in this mixed up world
Must be a lonely life for a working girl
Little girl, I wanna marry you
Oh yeah, little girl, I wanna marry you
Yes I do
Little girl, I wanna marry you
Now honey, I don't wanna clip your wings
But a time comes when two people should think of these things
Having a home and a family
Facing up to their responsibilities
They say in the end true love prevails
But in the end true love can't be no fairytale
To say I'll make your dreams come true would be wrong
But maybe, darlin', I could help them along
My daddy said right before he died
That true, true love was just a lie
He went to his grave a broken heart
An unfulfilled life, makes a man hard
Oh, darlin'
There's something happy and there's something sad
'Bout wanting somebody, oh so bad,
I wear my love darlin', without shame
I'd be proud if you would wear my name
Boomp3.com
torsdag 16 oktober 2008
21. The Promise (The Definitive Darkness Outtakes / 18 Tracks, 1999)
Den här låten är jobbig. Jobbig att lyssna på. Inte för att den är dålig, utan för att den är så fruktansvärt tung och ledsen. Låten skrevs någon gång 1976 och sägs handla om konflikten med Mike Appel som gjorde att Bruce Springsteen inte fick spela in någon musik mellan 1976 och 1977. Den 28 maj 1977 fick Bruce äntligen gå in i en studio igen och började då spela in mängder med låtar som han skrivit under den här perioden. En av dem var The Promise. Det var från början tänkt att den skulle inkluderas på Darkness On The Edge Of Town, men folk som hört den menade att den handlade alldeles för mycket om konflikten med Mike Appel. Bruce var rädd att den skulle misstolkas och tog därför bort den och ersatte den i stället med Racing In The Street. The Promise spelades in i tre olika versioner, en inspelad i juni-juli 1977 i Atlantic Record Studios, en inspelad i augusti i samma studio och en i Record Plant i oktober 1977. Låten utgavs dock inte officiellt förrän 1999, på 18 Tracks. Då i en nyinspelad version med bara Bruce Springsteen på piano och sång. Detta eftersom han själv ansåg att det inte fanns någon studioinspelning som höll måttet. Det är struntprat, tycker jag. Studioversionen från 1977, som bland annat återfinns på The Definitive Darkness Outtakes och The Lost Masters må ha ganska dåligt ljud, men den är fantastisk. Den framförs här av hela The E Street Band, vilket inte är synonymt med hur den lät live. Den har nämligen bara framförts en enda gång (!) live i The E Street Band-versionen, på premiärspelningen på Darkness-turnén.
Men tillbaka till varför den är så tung och jobbig. Bruce Springsteen har själv förklarat att den ska ses som en slags fortsättning på Thunder Road, vilket tydliggörs av att texten till The Promise innehåller just orden Thunder Road upprepade gånger. Drömmarna i Thunder Road, framtidstron, optimismen höll inte hela vägen ut. The Promise är Thunder Roads baksida, de krossade drömmarna, uppgivenheten, misslyckandet. När Bruce med all sin desperation i rösten sjunger raderna
"Thunder Road, there's something dyin' down on the highway tonight" är det så fruktansvärt starkt att man som lyssnare måste pausa musiken och hämta andan. Ingen annan låt av Bruce Springsteen känns så här hopplös och uppgiven. Läs hela texten:
Johnny works in a factory, Billy works downtown
Terry works in a rock and roll band lookin' for that million-dollar sound
I got a job down in Darlington but some nights I don't go
Some nights I go to the drive-in and some nights I stay home
I followed that dream just like those guys do up on the screen
I drove my Challenger down Route 9 through the dead ends and all the bad scenes
And the promise was broken, I cashed in a few of my own dreams
Well now I built that Challenger by myself, but I needed money and so I sold it
I lived a secret I should'a kept to myself, but I got drunk one night and I told it
All my life I fought that fight, a fight that you can never win
Every day it just gets harder to live a dream you're believing in
Thunder Road, oh baby you were so right
Thunder Road, there's something dyin' down on the highway tonight
Well I won big once and I hit the coast, hey but I paid the big cost
Inside I felt like I was carryin' broken spirits of all the other ones who lost
When the promise is broken you go on living, but it steals something from down in your soul
Like when the truth is spoken and it don't make no difference, something in your heart runs cold
I followed that dream through the southwestern tracks, that dead ends in two-bit bars
When the promise was broken I was far away from home sleepin' in the backseat of a borrowed car
Thunder Road, here's for the lost lovers and all the fixed games
Thunder Road, here's for the tires rushing by in the rain
Thunder Road, remember Billy what we'd always say
Thunder Road, we were gonna take it all then throw it all away
En otrolig låt, en otrolig text. Bruce Springsteens 21:a bästa låt.
Boomp3.com
Men tillbaka till varför den är så tung och jobbig. Bruce Springsteen har själv förklarat att den ska ses som en slags fortsättning på Thunder Road, vilket tydliggörs av att texten till The Promise innehåller just orden Thunder Road upprepade gånger. Drömmarna i Thunder Road, framtidstron, optimismen höll inte hela vägen ut. The Promise är Thunder Roads baksida, de krossade drömmarna, uppgivenheten, misslyckandet. När Bruce med all sin desperation i rösten sjunger raderna
"Thunder Road, there's something dyin' down on the highway tonight" är det så fruktansvärt starkt att man som lyssnare måste pausa musiken och hämta andan. Ingen annan låt av Bruce Springsteen känns så här hopplös och uppgiven. Läs hela texten:
Johnny works in a factory, Billy works downtown
Terry works in a rock and roll band lookin' for that million-dollar sound
I got a job down in Darlington but some nights I don't go
Some nights I go to the drive-in and some nights I stay home
I followed that dream just like those guys do up on the screen
I drove my Challenger down Route 9 through the dead ends and all the bad scenes
And the promise was broken, I cashed in a few of my own dreams
Well now I built that Challenger by myself, but I needed money and so I sold it
I lived a secret I should'a kept to myself, but I got drunk one night and I told it
All my life I fought that fight, a fight that you can never win
Every day it just gets harder to live a dream you're believing in
Thunder Road, oh baby you were so right
Thunder Road, there's something dyin' down on the highway tonight
Well I won big once and I hit the coast, hey but I paid the big cost
Inside I felt like I was carryin' broken spirits of all the other ones who lost
When the promise is broken you go on living, but it steals something from down in your soul
Like when the truth is spoken and it don't make no difference, something in your heart runs cold
I followed that dream through the southwestern tracks, that dead ends in two-bit bars
When the promise was broken I was far away from home sleepin' in the backseat of a borrowed car
Thunder Road, here's for the lost lovers and all the fixed games
Thunder Road, here's for the tires rushing by in the rain
Thunder Road, remember Billy what we'd always say
Thunder Road, we were gonna take it all then throw it all away
En otrolig låt, en otrolig text. Bruce Springsteens 21:a bästa låt.
Boomp3.com
onsdag 15 oktober 2008
22. Factory (Darkness On The Edge Of Town, 1978)
Mitt ibland all den tunga, manliga rocken på Darkness On The Edge Of Town finns den här mjuka, vackra countrydoftande balladen. Den är bara två och en halv minut lång, men rymmer stora ord:
Early in the morning factory whistle blows,
Man rises from bed and puts on his clothes,
Man takes his lunch, walks out in the morning light,
It's the working, the working, just the working life.
Through the mansions of fear, through the mansions of pain,
I see my daddy walking through them factory gates in the rain,
Factory takes his hearing, factory gives him life,
The working, the working, just the working life.
End of the day, factory whistle cries,
Men walk through these gates with death in their eyes.
And you just better believe, boy,somebody's gonna get hurt tonight,
It's the working, the working, just the working life.
Fabriken ger och fabriken tar. Den tar hans hörsel, men ger honom liv i form av pengar, sysselsättning. På de här få minutrarna lyckas Bruce Springsteen fånga våndan i att varje morgon gå upp och släpa sig till jobbet. Jag har aldrig arbetat på fabrik, men jag jobbade många somrar som vaktmästare på sjukhuset i Kristianstad. Och morgontrött som jag är var det lika plågsamt varje morgon att släpa sig hemifrån vid halvsjutiden för att stämpla in klockan sju. Klockan fyra stämplade man ut, och gick precis som Bruce sjunger hem som en döende. Verklighet för miljoner människor som försöker härda ut för att kunna försörja sig och sina familjer. Factory är utan tvekan en av Springsteens allra bästa texter. Musikmässigt är den också underbar, men når trots det inte mer än plats 22 på listan. Live görs låten ofta i ett helt annat arrangemang som jag aldrig varit särskilt förtjust i. Bjuder därför på den ljuva studioversionen i stället.
Boomp3.com
Early in the morning factory whistle blows,
Man rises from bed and puts on his clothes,
Man takes his lunch, walks out in the morning light,
It's the working, the working, just the working life.
Through the mansions of fear, through the mansions of pain,
I see my daddy walking through them factory gates in the rain,
Factory takes his hearing, factory gives him life,
The working, the working, just the working life.
End of the day, factory whistle cries,
Men walk through these gates with death in their eyes.
And you just better believe, boy,somebody's gonna get hurt tonight,
It's the working, the working, just the working life.
Fabriken ger och fabriken tar. Den tar hans hörsel, men ger honom liv i form av pengar, sysselsättning. På de här få minutrarna lyckas Bruce Springsteen fånga våndan i att varje morgon gå upp och släpa sig till jobbet. Jag har aldrig arbetat på fabrik, men jag jobbade många somrar som vaktmästare på sjukhuset i Kristianstad. Och morgontrött som jag är var det lika plågsamt varje morgon att släpa sig hemifrån vid halvsjutiden för att stämpla in klockan sju. Klockan fyra stämplade man ut, och gick precis som Bruce sjunger hem som en döende. Verklighet för miljoner människor som försöker härda ut för att kunna försörja sig och sina familjer. Factory är utan tvekan en av Springsteens allra bästa texter. Musikmässigt är den också underbar, men når trots det inte mer än plats 22 på listan. Live görs låten ofta i ett helt annat arrangemang som jag aldrig varit särskilt förtjust i. Bjuder därför på den ljuva studioversionen i stället.
Boomp3.com
16 Horsepower
Helt utan min vetskap har mitt favoritband 16 Horsepower släppt en liveskiva vid namn Live March 2001. Inspelad i Belgien på Ancienne Belgique 2001, under Secret South-turnén. Låtlistan ser helt fantastisk ut med Joy Divisions 24 hours som ett av de största utropstecknen. 16 Horsepower har även spelat Day Of The Lords och Heart And Soul, och med tanke på att Joy Division var en stor influens för bandet är det väldigt passande. Dessutom är det fantastiska tolkningar som görs, nästan ännu mörkare och mer desperata än originalversionerna. Om det nu är möjligt. Annat godis i låtlistan: American Wheeze, The Partisan, Splinters, Burning Bush, Straw Foot, Haw.... alla jävla låtar!
Skivan finns att beställa hos Ginza för 159 kronor. Gör det!
tisdag 14 oktober 2008
23. Downbound Train (Born In The USA, 1984)
I had a job, I had a girl
I had something going mister in this world
I got laid off down at the lumber yard
Our love went bad, times got hard
Now I work down at the carwash
Where all it ever does is rain
Don't you feel like you're a rider on a downbound train
She just said "Joe I gotta goWe had it once we ain't got it any more"
She packed her bags left me behind
She bought a ticket on the Central Line
Nights as I sleep, I hear that whistle whining
I feel her kiss in the misty rain
And I feel like I'm a rider on a downbound train
Last night I heard your voice
You were crying, crying, you were so alone
You said your love had never died
You were waiting for me at home
Put on my jacket, I ran through the woods
I ran till I thought my chest would explode
There in the clearing, beyond the highwayIn the moonlight, our wedding house shoneI rushed through the yard, I burst through the front door
My head pounding hard, up the stairs I climbed
The room was dark, our bed was empty
Then I heard that long whistle whine
And I dropped to my knees, hung my head and cried
Now I swing a sledge hammer on a railroad gang
Knocking down them cross ties, working in the rain
Now don't it feel like you're a rider on a downbound train
Downbound Train är utan tvekan en av Bruce Springsteens bästa och mest tragiska låtar, rent textmässigt. Joe som hade det han behövde här i livet, men nu har förlorat allt. Jobbet, pengarna och framför allt kärleken. Men mest tragiskt är partiet där hon ringer upp Joe och gråter och ångrar sig. Hoppet tänds och Joe springer genom skogen, men så klart möts av ett tomt sovrum. Jag lyssnade rätt mycket på den här låten för några år sedan då en flicka jag träffat ett tag inte ville träffas längre. Den kändes ganska passande. Låten i sig är den dystraste på den i övrigt ganska gladlynta Born In The USA, speciellt som den kommer direkt efter uppslupna Working On The Highway. Kontrasten blir dramatisk, och gör att Downbound Train står ut ännu mer. En av skivans bästa låtar, men det finns några som är ännu bättre, som vi ska se framöver...
Boomp3.com
I had something going mister in this world
I got laid off down at the lumber yard
Our love went bad, times got hard
Now I work down at the carwash
Where all it ever does is rain
Don't you feel like you're a rider on a downbound train
She just said "Joe I gotta goWe had it once we ain't got it any more"
She packed her bags left me behind
She bought a ticket on the Central Line
Nights as I sleep, I hear that whistle whining
I feel her kiss in the misty rain
And I feel like I'm a rider on a downbound train
Last night I heard your voice
You were crying, crying, you were so alone
You said your love had never died
You were waiting for me at home
Put on my jacket, I ran through the woods
I ran till I thought my chest would explode
There in the clearing, beyond the highwayIn the moonlight, our wedding house shoneI rushed through the yard, I burst through the front door
My head pounding hard, up the stairs I climbed
The room was dark, our bed was empty
Then I heard that long whistle whine
And I dropped to my knees, hung my head and cried
Now I swing a sledge hammer on a railroad gang
Knocking down them cross ties, working in the rain
Now don't it feel like you're a rider on a downbound train
Downbound Train är utan tvekan en av Bruce Springsteens bästa och mest tragiska låtar, rent textmässigt. Joe som hade det han behövde här i livet, men nu har förlorat allt. Jobbet, pengarna och framför allt kärleken. Men mest tragiskt är partiet där hon ringer upp Joe och gråter och ångrar sig. Hoppet tänds och Joe springer genom skogen, men så klart möts av ett tomt sovrum. Jag lyssnade rätt mycket på den här låten för några år sedan då en flicka jag träffat ett tag inte ville träffas längre. Den kändes ganska passande. Låten i sig är den dystraste på den i övrigt ganska gladlynta Born In The USA, speciellt som den kommer direkt efter uppslupna Working On The Highway. Kontrasten blir dramatisk, och gör att Downbound Train står ut ännu mer. En av skivans bästa låtar, men det finns några som är ännu bättre, som vi ska se framöver...
Boomp3.com
Little Big Planet får fina betyg
Recensionerna på det extremt omtalade och efterlängtade Little Big Planet börjar nu dyka upp. I dag får det full pott av Petter Ottsjö på Aftonbladet.
Även Gamereactor ger spelet högsta möjliga betyg. Eurogamer ger spelet 9 av 10 och kallar det för "the future and the past of videogames, rolled into one"
Den 22 oktober släpps det i Sverige. Nästa onsdag alltså.
måndag 13 oktober 2008
Höstlåtar 20-16
20. Steve Von Till - The Wild Hunt
Steve Von Till, superhård man och gitarrist och vokalist i Neurosis. Neurosis behöver väl egentligen ingen närmare presentation. Stilbildande, legendarisk, genredefinierande... epiteten är många och alla talar de sanning. Den mullrande, våldsamma musik Neurosis skapade med Souls At Zero var ett hopkok på mörkermagiker som Black Sabbath (så klart), Joy Division, Amebix och Black Flag. Tyngden från Black Sabbath, svärtan från Joy Division och Amebix och attityden från Black Flag. Resultatet blev benknäckande hård musik, som genom åren blev ännu hårdare och extremare. Toppen nåddes med 1996 års Through Silver In Blood som låter som en iscensättning av jordens undergång. Därefter kunde Neurosis inte bli mycket hårdare, och på efterföljande Times Of Grace luckrades den sinnessjukt hårda musiken upp med lugna, vackra andningspauser. Säckpipor, akustiska gitarrer, Tom Waits-liknande sång. Times Of Grace är en av 90-talets allra bästa skivor. Steve Von Till började göra egen musik vid sidan av. Lugn, tyst musik i huvudsak driven av hans skrovliga sång och akustiska gitarr. The Wild Hunt är hämtad från hans andra soloplatta, To The Field, och är en mörk, krypande, hotfull låt som ger kalla kårar.
Boomp3.com
19. Leonard Cohen – The Future
Leonard Cohen började sin karriär på ett ganska annorlunda sätt. Han var ganska gammal - 33 år - och redan en etablerad poet och författare när han släppte sin första skiva The Songs Of Leonard Cohen 1967. En mörk, minimalt orkestrerad skiva som sätter Leonard Cohens sång och framför allt texter i fokus. De påföljande plattorna fortsatte i samma minimala, nedtonade bana. Hans poesi i kombination med den stämningsfulla musiken gjorde honom snabbt populär. På 70-talets senare hälft blev hans musik mer orkestrerad. 80-talets Leonard Cohen var tydligt färgad av rådande ljudideal och var därmed ganska kletig. 1992 släppte han The Future, en ganska ojämn skiva som dock har en del rejäla toppar. Som titelspåret. Ganska gubbig med en orgel och gitarr i förgrunden. Stråkar i bakgrunden. Och över allt Leonard Cohens med åren allt mörkare basröst. Texten sägs vara inspirerad av kravallerna i Los Angeles 1992. Själv påminner den mig om höstkvällarna hemma i Åhus när man satt parkerad i en fåtölj framför brasan och The Future försiktigt spelades från stereon. En bild av lugn, ro och frid.
Boomp3.com
18. Neko Case - Hold On Hold On
Neko Case har för mig mest varit synonym med kanadensiska all-star-bande
t The New Pornographers, ledda av AC Newman. The New Pornographers har ett gäng suveräna indieplattor på sitt samvete, med Mass Romantic och Twin Cinema som höjdpunkter. Neko gör fantastiska sånginsatser på framför allt Twin Cinema, till exempel i den makalösa The Bleeding Heart Show, These Are The Fables och The Bones Of An Idol. Som soloartist gör hon helt annorlunda musik. Hennes första soloskiva The Virginian släpptes 1997 och uppföljaren kom uppföljaren Furnace Room Lullaby, samma år som The New Pornographers släppte sin debut Mass Romantic. 2006 släppte hon sin sjätte soloskiva Fox Confessor Brings The Flood och därifrån är Hold On Hold On hämtad. Den är tveklöst skivans bästa ögonblick, en helt underbar countrylåt där Neko sjunger förtrollande vackert. Jag vet ingen bättre än att hålla om den jag tycker allra bäst om och låta den här låten lägga sig som en varm, mjuk filt över oss, samtidigt som mörkret sänker sig där utanför.Boomp3.com
17. Depeche Mode - Behind The Wheel
Bara för några dagar sedan bokades Depeche Mode som det stora dragplåstret för nästa års Arvikafestival. En ganska sensationell bokning får man säga, med tanke på att bandet utan problem sålde ut Stockholms Stadion för bara några år sedan. Den brittiska legenden, startad 1980, hör till ett av världens största band och behöver väl ingen närmare presentation. Ett av få band som fortfarande lever kvar och känns relevanta från 80-talets synth/new wave-våg i Storbritannien. Som bäst var bandet i mitt tycke mellan åren 1984 och 1990, det vill säga under de åren då Some Great Reward, Black Celebration, Music For The Masses och Violator släpptes. Fyra album som gjorde Depeche Mode till de giganter de faktiskt är. Music For The Masses är min favorit. Produktionen är stor och luftig, det låter verkligen som musik för massorna. Jag tycker det låter otroligt bra för att vara 80-tal. Skivan blev en ganska stor succé och genererade fyra stycken singlar som samtliga slog sig in på topp 100 på Billboardlistan. Behind The Wheel släpptes den 28 december 1987 och blev som bäst 2:a hemma i England. Mitt starkaste minne av den är från betydligt färskare datum, sensommaren 2006 då jag och två kompisar bilade till Prag. Jag låg i baksätet och tittade upp på en likblek fullmåne som spelade över det östtyska landskapet. Mörka konturer av tallträd och tomma industrilokaler avtecknade sig mot natthimlen medan vi dundrade fram genom natten. Ett annat minne av Behind The Wheel och hela Music For The Masses är när jag och min bror en lördag hösten 2005 körde hem från Malmö och tog vägen längs hela den sydskånska kusten, förbi Skanör Falsterbo, Smygehu, Ystad och vidare upp över Österlen. Music For The Masses är en skiva som gjord för att åka bil till, allra helst på hösten.
Boomp3.com
16. King Crimson - The Court Of The Crimso n King
Boomp3.com
14 oktober
I morgon är det äntligen den 14 oktober och det är slut på all väntan och alla spekulationer. I morgon är det äntligen dags för Apple att presentera sina nya MacBook Pros och MacBooks. Som jag har väntat! Macrumors har som alltid koll på det senaste skvallret, och de brukar ha rätt. Frågan är nu bara när de nya datorerna kommer att finns tillgängliga i butik? Jag gissar på två-tre dagar upp till en vecka. Macrumors skriver bland annat så här:
Engadget and Gizmodo have posted the invite for the Apple media event which will take place on October 14th at Apple's campus in Cupertino at 10AM PST. The invite simply reads:
Bilderna i fråga:
Engadget and Gizmodo have posted the invite for the Apple media event which will take place on October 14th at Apple's campus in Cupertino at 10AM PST. The invite simply reads:
The spotlight turns to notebooks.
Apple has been rumored to be delivering new MacBooks and new MacBook Pros this month. A number of leaked photos have been circulating -- some of which are believed to be real.Bilderna i fråga:
fredag 10 oktober 2008
På spelfronten en hel del nytt
Tokyo Game Show rullar ju för fullt. Den bästa nyheten därifrån hittills är i mitt tycke att Konami utannonserat ett nytt Castlevania till PlayStation 3 och Xbox 360. En trailer finns att beskåda på Gametrailers, men den säger egentligen inte särskilt mycket. Det sägs dock att det ska bli ett Castlevania i 2D men med 3D-grafik, och jag saliverar kraftigt när jag läser detta. Ända sedan PlayStation 2 för första gången utannonserades har jag hoppats att Konami ska släppa ett tvådimensionellt Castlevania med ny, modern 3D-grafik. Men det har aldrig kommit något. I stället har det kommit hemska 3D-spel till Nintendo 64 och till PlayStation 2. Men nu verkar det alltså vara på gång. Håll tummarna!
Sony visar bilder på Infamous, som verkar bli rätt trevligt. Ett ganska fritt spel i stil med Crackdown, där spelets huvudperson får superkrafter som han inte vet hur han ska handskas med. Så det blir spelarens uppgift att lära sig handskas med dessa superkrafter och bestämma sig för vad man kan använda dem till.
Sony visar även upp nya bilder från rollspelet White Knight Chronicles, som jag tycker verkar väldigt lovande.
Tekken 6 släpps även till Xbox 360 meddelar Namco, och alla Sony-fanboys blir vansinniga. Den här striden om vilken konsol som är bäst trodde jag var död och begraven, men den är snarare mer intensiv än någonsin. På min tid var det Sony mot Sega, nu är det Sony mot Microsoft. Fruktansvärt fånigt.
Och jag köpte en Xbox 360 i går! PcCity har sänkt priset på den till 1999 kr, och var dessutom de enda som hade den kvar i lager. Köpte även Bioshock till. Helgen är räddad med andra ord.
Sist men inte minst klarade jag min första bana på Mega Man 9. Det blev Galaxy Mans bana och glädjen var stor. Ohyggligt svårt spel!
Sony visar bilder på Infamous, som verkar bli rätt trevligt. Ett ganska fritt spel i stil med Crackdown, där spelets huvudperson får superkrafter som han inte vet hur han ska handskas med. Så det blir spelarens uppgift att lära sig handskas med dessa superkrafter och bestämma sig för vad man kan använda dem till.
Sony visar även upp nya bilder från rollspelet White Knight Chronicles, som jag tycker verkar väldigt lovande.
Tekken 6 släpps även till Xbox 360 meddelar Namco, och alla Sony-fanboys blir vansinniga. Den här striden om vilken konsol som är bäst trodde jag var död och begraven, men den är snarare mer intensiv än någonsin. På min tid var det Sony mot Sega, nu är det Sony mot Microsoft. Fruktansvärt fånigt.
Och jag köpte en Xbox 360 i går! PcCity har sänkt priset på den till 1999 kr, och var dessutom de enda som hade den kvar i lager. Köpte även Bioshock till. Helgen är räddad med andra ord.
Sist men inte minst klarade jag min första bana på Mega Man 9. Det blev Galaxy Mans bana och glädjen var stor. Ohyggligt svårt spel!
måndag 6 oktober 2008
Höstlåtar 30-21
Okej, då kör vi. Jag har suttit och klurat hela kvällen och till sist kommit fram till vad som kan vara mina 20 favoriter. Jag börjar med placeringarna 30-21. Det blir rätt korta texter om varje låt, kanske blir de längre framöver. Vi får se. Håll till godo!
Men först, som en slags introduktion - Tom Waits Flash Pan Hunter Intro - en introduktion till denna gråmulna, regniga topplista. Den här korta snutten sätter förhoppningsvis dig som läsare i rätt stämning redan från början. Nu kör vi!
Boomp3.com
30. Tindersticks - I was your man
Tindersticks musik är som gjord för att spelas på hösten. Mörk, vacker, mjuk - det finns många höstdrag i bandets musik. Curtains, som låten är hämtad från, är nog deras bästa platta. Den här låten representerar en sorts mer urban, softistikerad höstmusik. Som en mörk, regnig kväll i storstaden. Så låter Tindersticks.
Boomp3.com
29. Christian Kjellvander - Words in the wires
Kjellvander känns rätt självskriven. Jag kunde egentligen tagit vilken låt som helst från hans första, bästa platta Songs From A Two Room Chapel. Det fick bli den här. Den fångar hösten perfekt. Tyvärr har Kjellvander fortfarande inte lyckats göra en rättvis uppföljare till den här fantastiska soloskivan. Faya från 2005 var horribel, men förra årets I Saw Her From Here/I Saw Here From Here var faktiskt inte långt efter debuten. Songs From A Two Room Chapel är en oerhört behaglig skiva. Christians mörka, fylliga röst tillsammans med den försiktiga musiken lägger sig som mjuk bomull mot lyssnarens öron.
Boomp3.com
28. Burial - Near dark
Något helt annat. Burials minimala dubstep är kolsvart och hotfull, men samtidigt tröstande. Även elektronisk musik kan framkalla höststämning, vilket det här spåret från fjolårets lysande platta Untrue är ett bra bevis på. Hemlighetsmakeriet om vem som döljer sig bakom namnet Burial är stor, bara några få vet. Mystiken matchar musiken perfekt, ty den låter lika ansiktslös och anonym den. På ett bra sätt alltså. Monotona trumloopar, sparsamma ljud och mörka, svepande slingor. Över det ligger samplade röster och ljudeffekter. En mycket fascinerande musikalisk upplevelse som perfekt målar upp bilder av storstadens baksidor, mörka, skabbiga klubbar och gränder. Burial har beskrivits som ett modernt Joy Division av somliga, och det är en beskrivning som är bättre och mer träffande än man kan tro. Just så här hade Joy Division låtit om de startat upp på 2000-talet.
Boomp3.com
27. Iron & Wine - On your wings
Sam Beams musik är nödvändtigtvis inte så jättemycket höst, men den passar vid alla tillfällen då man vill ta det lugnt, koppla av. Som på hösten. Dess instrumentering och känsla framkallar åtminstone för mig rätt stämningar, och därför platsar den här.
Boomp3.com
26. Jan Johansson - Visa från Utanmyra
Jazz på svenska är en skiva som helt korrekt fångar det svenska vemodet. Egentligen passar skivan lika bra när som helst under årets mörka period, och egentligen kan man välja vilken låt som helst från den. Visa från Utanmyra är den mest kända låten och får därför representera. Den är varm, ombonad och sprider skön stämning i höstmörkret.
Boomp3.com
25. Anathema - Don't look too far
Anathemas platta Judgement är mörk, dyster och vacker. Den här låten har framför allt verser som är väldigt mycket höst. Lyssna bara på gitarrerna. Anathema började som ett ganska stereotypt doom/death metal-band, men utvecklades med åren till något eget. Influenserna från Pink Floyd och annan gammal progrock blev bara större och större, och dagens Anathema har egentligen ingenting med metal att göra. Judgement kom 1999 och är i mitt tycke deras bästa skiva så här långt. Vemod, svårmod och mörker, men ändå med en ljusglimt hopp någonstans.
Boomp3.com
24. The Moody Blues - Melancholy man
Pappa har berättat om hur hans kusin under Lundatiden spelade den här låten om och om igen. Jag förstår honom. Den här låten är storslagen, vemodig. Märk väl - vemodig är ett ord som kommer att gå igen på den här listan. Melancholy man gör sannerligen skäl för sitt namn. Den börjar försiktigt med akustisk gitarr och texten
I'm a melancholy man, that's what I am,
All the world surrounds me, and my feet are on the ground.
I'm a very lonely man, doing what I can,
All the world astounds me and I think I understand
That we're going to keep growing, wait and see.
Men sedan slår den ut för fullt med bombastisk mellotron, kör och stråkar. En oerhört storslagen låt, hjärtskärande vacker och känslan i den är så ensam, övergiven och sorglig att man kippar efter andan. Resten av skivan, A Question Of Balance, är betydligt mer uppåt, så Melancholy Man är en stor motpol mot resten av låtarna, och det gör kanske att den framstår som ännu större.
Boomp3.com
23. Patrick Wolf - Libertine
Patrick Wolf har väl redan gjort sitt bäst, tyvärr. The magic position var bra mycket svagare än hans två första skivor. Gladare, mer kommersiell. I början av karriären gjorde han mörk musik i en perfekt symbios mellan framtid och dåtid. Värme möter kyla. Varma akustiska instrument som gitarr och fiol möter kall elektronik. Libertine bärs av en fiolslinga - spelad av Patrick själv, han gör allt själv - och ett trumbeat som låter som galopperande hästar. Den låter som att den är i rörelse, och gör sig allra bäst i bilen en mörk kväll.
Boomp3.com
22. Tindersticks - (Tonight) are you trying to
Tindersticks igen, Curtains igen. Jag kan inte hjälpa att jag upprepar mig, men Tindersticks är soundtracket till en höstkväll i staden.
Boomp3.com
21. Echo & The Bunnymen - The killing moon
Ingen som sett Donny Darko glömmer väl inledningen där Donny cyklar genom landskapet och Echo & The Bunnymens allra bästa låt ackompanjerar honom. Jag tycker att det är en av de bästa öppningarna någonsin i en film. Echo & The Bunnymen upptäckte jag en höst för många år sedan, och därför påminner de mig alltid om hösten. Lyssna på Will Sergeants gitarrintro och få rysningar. När Ian McCulloch sedan sjunger de första raderna i låten, ja, då är det så mäktigt att man knappt vet vad man ska ta sig till. Låten förtjänar egentligen en mycket högre placering än så här. Men den är inte lika höstlig som andra låtar på listan, och kommer därför inte högre än så här. Låten är väl Echo & The Bunnymens mest kända låt, och med all rätt. Men begå ej misstaget att bara nöja dig med den. Hela Ocean Rain, där låten är hämtad från, är storslagen, vacker popmusik. En klassisk platta, en av 80-talets bästa. De tidigare plattorna är också väl värda att titta in. De är mer postpunk, och det hörs tydligt att Echo & The Bunnymen kom fram samtidigt som Joy Division, Television och andra postpunkband.
Boomp3.com
Men först, som en slags introduktion - Tom Waits Flash Pan Hunter Intro - en introduktion till denna gråmulna, regniga topplista. Den här korta snutten sätter förhoppningsvis dig som läsare i rätt stämning redan från början. Nu kör vi!
Boomp3.com
30. Tindersticks - I was your man
Tindersticks musik är som gjord för att spelas på hösten. Mörk, vacker, mjuk - det finns många höstdrag i bandets musik. Curtains, som låten är hämtad från, är nog deras bästa platta. Den här låten representerar en sorts mer urban, softistikerad höstmusik. Som en mörk, regnig kväll i storstaden. Så låter Tindersticks.
Boomp3.com
29. Christian Kjellvander - Words in the wires
Kjellvander känns rätt självskriven. Jag kunde egentligen tagit vilken låt som helst från hans första, bästa platta Songs From A Two Room Chapel. Det fick bli den här. Den fångar hösten perfekt. Tyvärr har Kjellvander fortfarande inte lyckats göra en rättvis uppföljare till den här fantastiska soloskivan. Faya från 2005 var horribel, men förra årets I Saw Her From Here/I Saw Here From Here var faktiskt inte långt efter debuten. Songs From A Two Room Chapel är en oerhört behaglig skiva. Christians mörka, fylliga röst tillsammans med den försiktiga musiken lägger sig som mjuk bomull mot lyssnarens öron.
Boomp3.com
28. Burial - Near dark
Något helt annat. Burials minimala dubstep är kolsvart och hotfull, men samtidigt tröstande. Även elektronisk musik kan framkalla höststämning, vilket det här spåret från fjolårets lysande platta Untrue är ett bra bevis på. Hemlighetsmakeriet om vem som döljer sig bakom namnet Burial är stor, bara några få vet. Mystiken matchar musiken perfekt, ty den låter lika ansiktslös och anonym den. På ett bra sätt alltså. Monotona trumloopar, sparsamma ljud och mörka, svepande slingor. Över det ligger samplade röster och ljudeffekter. En mycket fascinerande musikalisk upplevelse som perfekt målar upp bilder av storstadens baksidor, mörka, skabbiga klubbar och gränder. Burial har beskrivits som ett modernt Joy Division av somliga, och det är en beskrivning som är bättre och mer träffande än man kan tro. Just så här hade Joy Division låtit om de startat upp på 2000-talet.
Boomp3.com
27. Iron & Wine - On your wings
Sam Beams musik är nödvändtigtvis inte så jättemycket höst, men den passar vid alla tillfällen då man vill ta det lugnt, koppla av. Som på hösten. Dess instrumentering och känsla framkallar åtminstone för mig rätt stämningar, och därför platsar den här.
Boomp3.com
26. Jan Johansson - Visa från Utanmyra
Jazz på svenska är en skiva som helt korrekt fångar det svenska vemodet. Egentligen passar skivan lika bra när som helst under årets mörka period, och egentligen kan man välja vilken låt som helst från den. Visa från Utanmyra är den mest kända låten och får därför representera. Den är varm, ombonad och sprider skön stämning i höstmörkret.
Boomp3.com
25. Anathema - Don't look too far
Anathemas platta Judgement är mörk, dyster och vacker. Den här låten har framför allt verser som är väldigt mycket höst. Lyssna bara på gitarrerna. Anathema började som ett ganska stereotypt doom/death metal-band, men utvecklades med åren till något eget. Influenserna från Pink Floyd och annan gammal progrock blev bara större och större, och dagens Anathema har egentligen ingenting med metal att göra. Judgement kom 1999 och är i mitt tycke deras bästa skiva så här långt. Vemod, svårmod och mörker, men ändå med en ljusglimt hopp någonstans.
Boomp3.com
24. The Moody Blues - Melancholy man
Pappa har berättat om hur hans kusin under Lundatiden spelade den här låten om och om igen. Jag förstår honom. Den här låten är storslagen, vemodig. Märk väl - vemodig är ett ord som kommer att gå igen på den här listan. Melancholy man gör sannerligen skäl för sitt namn. Den börjar försiktigt med akustisk gitarr och texten
I'm a melancholy man, that's what I am,
All the world surrounds me, and my feet are on the ground.
I'm a very lonely man, doing what I can,
All the world astounds me and I think I understand
That we're going to keep growing, wait and see.
Men sedan slår den ut för fullt med bombastisk mellotron, kör och stråkar. En oerhört storslagen låt, hjärtskärande vacker och känslan i den är så ensam, övergiven och sorglig att man kippar efter andan. Resten av skivan, A Question Of Balance, är betydligt mer uppåt, så Melancholy Man är en stor motpol mot resten av låtarna, och det gör kanske att den framstår som ännu större.
Boomp3.com
23. Patrick Wolf - Libertine
Patrick Wolf har väl redan gjort sitt bäst, tyvärr. The magic position var bra mycket svagare än hans två första skivor. Gladare, mer kommersiell. I början av karriären gjorde han mörk musik i en perfekt symbios mellan framtid och dåtid. Värme möter kyla. Varma akustiska instrument som gitarr och fiol möter kall elektronik. Libertine bärs av en fiolslinga - spelad av Patrick själv, han gör allt själv - och ett trumbeat som låter som galopperande hästar. Den låter som att den är i rörelse, och gör sig allra bäst i bilen en mörk kväll.
Boomp3.com
22. Tindersticks - (Tonight) are you trying to
Tindersticks igen, Curtains igen. Jag kan inte hjälpa att jag upprepar mig, men Tindersticks är soundtracket till en höstkväll i staden.
Boomp3.com
21. Echo & The Bunnymen - The killing moon
Ingen som sett Donny Darko glömmer väl inledningen där Donny cyklar genom landskapet och Echo & The Bunnymens allra bästa låt ackompanjerar honom. Jag tycker att det är en av de bästa öppningarna någonsin i en film. Echo & The Bunnymen upptäckte jag en höst för många år sedan, och därför påminner de mig alltid om hösten. Lyssna på Will Sergeants gitarrintro och få rysningar. När Ian McCulloch sedan sjunger de första raderna i låten, ja, då är det så mäktigt att man knappt vet vad man ska ta sig till. Låten förtjänar egentligen en mycket högre placering än så här. Men den är inte lika höstlig som andra låtar på listan, och kommer därför inte högre än så här. Låten är väl Echo & The Bunnymens mest kända låt, och med all rätt. Men begå ej misstaget att bara nöja dig med den. Hela Ocean Rain, där låten är hämtad från, är storslagen, vacker popmusik. En klassisk platta, en av 80-talets bästa. De tidigare plattorna är också väl värda att titta in. De är mer postpunk, och det hörs tydligt att Echo & The Bunnymen kom fram samtidigt som Joy Division, Television och andra postpunkband.
Boomp3.com
Höstmusik del 2
Josefsson tände på idén med höstmusik topp 20 och kommer att köra sin egen lista. Jag har funderat under eftermiddagen på regler och vilka låtar som platsar. Det här har jag kommit fram till:* Max TVÅ låtar per artist.
* Låtarna rangordnas efter hur bra de är, men även efter hur höstliga de är. Men hur bra de är rankas högst.
* Inga klyschiga, typiska höstlåtar får vara med. Alltså låtar som klassas som höst bara för att de innehåller höstliga ord eller har en höstlig titel. Jag är ute efter andra kvaliteter. Det är musiken som ska vara höst - inte lyriken. Men råkar en låt vara höstlig i både titel och text är det förstås det ultimata. Tänk bara Tom Waits låt November. Eller Opeths Forest Of October.
EDIT: 30 låtar är det som gäller. Topp 30 alltså.
Det här kommer att bli nördigt men väldigt roligt.
Höstmusik
Daniel Josefsson bloggar i dag på I förbund med omoralen om höstmusik och länkar till Camels helt underbara, fantastiska låt Never Let Go. En låt vars intro Opeth för övrigt snott rakt av till sin egen lika underbara, fantastiska låt Benighted. Lägger upp båda två för skojs skull, som en jämförelse. Vilket för övrigt gör mig peppad på att sammanställa en egen lista över de bästa höstlåtarna. Det börjar redan surra i huvudet. Opeth, Tom Waits, 16 Horsepower, Tindersticks, Woven Hand, Leonard Cohen med flera har gjort eller gör musik som ofta är oerhört mycket höst. Inte alltid i text, men musikmässigt ser man dimma, regnmoln och röda och gula löv framför sig direkt. Det får bli en lista över de 20 bästa höstlåtarna. Finns det YouTube-klipp tillgängliga postar jag dem också. Det blir dock inga texter om låtarna, det får räcka med topp 50-listan. Jag återkommer i ämnet.
Opeth - Benighted
Camel - Never Let Go
Opeth - Benighted
Camel - Never Let Go
Köpa Xbox 360?
Jag noterade att Onoff har ett extremt bra pris på Xbox 360 för tillfället. Löjliga 1999 kr för en Xbox 360 Premium Edition med 60 gb hårddisk. Det är ett helt fantastiskt bra pris, och jag är jävligt sugen på att slå till. Jag befarar att det kanske inte kommer att bli så populärt hos den andra parten i hushållet. Hon tycker att det är illa nog med PlayStation 3. Men det kommer/finns ju spel till Xbox 360 som inte kommer till PlayStation 3. Spel som verkar otroligt heta. Gears Of War 2, Fable 2, Mass Effect för att nämna tre. Plus att Xbox 360-versionerna av spel ofta verkar vara bättre än PS3-porteringarna. Är det värt att köpa sig en Xbox 360 om man redan har en PlayStation 3? De flesta spelen kommer ju faktiskt till båda konsolerna. Svårt val... Gears Of War 2 gör ju i och för sig bara det att en Xbox 360 känns som ett måste.
Lite artiklar om Gears Of War 2:
http://www.gamereactor.se/artiklar/14870/Vi+spelar+Gears+of+War+2/
http://loading.se/preview_show.php?preview=7
Lite artiklar om Gears Of War 2:
http://www.gamereactor.se/artiklar/14870/Vi+spelar+Gears+of+War+2/
http://loading.se/preview_show.php?preview=7
24. Janey Don't You Lose Heart (Tracks, 1998)
Det här kommer att bli ett lökigt, sentimentalt inlägg. Det kan inte hjälpas. Det här är - tillsammans med en annan låt som jag återkommer till senare på listan - den viktigaste Springsteen-låten för mig. Inte den bästa, men den viktigaste. För det var den här som startade allt för mig. Bruce Springsteen hade förvisso funnits med i princip hela livet, men förutom en kort omgång runt 1992 hade jag aldrig lyssnat seriöst på honom. Men i juni 1999 så... Det var en speciell, ganska härlig tid. Jag skulle ta studenten några dagar senare, sommaren hade kommit och det var, som man säger, härligt att leva. Bruce Springsteen skulle komma till Köpenhamn och Stockholm den sommaren på Reunion-turnén och 18 tracks hade nyligen släppts. Farsan hade lånat hem den av sin kusin och spelade den på jobbet och i bilen på väg hem. Väl hemma den där kvällen gick han och nynnade på en låt som jag vagt kände igen och som jag tyckte lät bra. Jag frågade vad det var för låt och han spelade upp Janey Don't You Lose Heart för mig. Var jag mindes den från är oklart, kanske någon midsommarfest på 80-talet, men det klickade till direkt i alla fall. Någon kväll senare åkte vi ner till Österlen, och i bilen spelades 18 tracks. Och så fortsatte det resten av den sommaren. 18 tracks gick varm, och därefter började jag undersöka de andra Springsteen-skivorna i farsans samling. Jag var ohjälpligt fast. Jag såg aldrig Springsteen live den sommaren, det dröjde fyra år till innan jag fick se honom. Min kärlek och passion till hans musik byggdes upp till hysteriska nivåer.
Nio år senare sitter jag och försöker sammanfatta min Springsteen-kärlek i femtio låtar och den här egentligen ganska ostiga låten med klara dansbandsvibbar är en av de mest självklara låtarna på listan. Om man går efter låtens betydelse och nostalgiska värde är den nummer 2 på listan, går man efter hur bra den egentligen är blir den nummer 24. När den kom på Ullevi den 5 juli i år kändes det som att cirkeln var sluten. Och den var underbar. Nils Lofgren lade bakgrundssång, publiken sjöng med och Clarence Clemons saxofonsolo satt där det skulle. För många i publiken var den nog en axelryckning, men för mig och min bror var den oerhört stor och viktig.
Från Ullevi i somras:
Från Born In The USA-turnén, Los Angeles 1985:
Boomp3.com
Nio år senare sitter jag och försöker sammanfatta min Springsteen-kärlek i femtio låtar och den här egentligen ganska ostiga låten med klara dansbandsvibbar är en av de mest självklara låtarna på listan. Om man går efter låtens betydelse och nostalgiska värde är den nummer 2 på listan, går man efter hur bra den egentligen är blir den nummer 24. När den kom på Ullevi den 5 juli i år kändes det som att cirkeln var sluten. Och den var underbar. Nils Lofgren lade bakgrundssång, publiken sjöng med och Clarence Clemons saxofonsolo satt där det skulle. För många i publiken var den nog en axelryckning, men för mig och min bror var den oerhört stor och viktig.
Från Ullevi i somras:
Från Born In The USA-turnén, Los Angeles 1985:
Boomp3.com
25. The River (The River, 1980)
The River bara på 25 plats?!? Hade det här varit en lista som någon hade läst, t ex om den gjorts i kvällspressen, hade det förmodligen blivit ramaskri. En av Bossens mest berömda och älskade låtar bara på 25 plats. Skandal. Nej, jag tycker inte det. Lika underbar som The River trots allt är, lika överskattad är den. Det finns många Springsteen-ballader som är bättre - bara på The River finns det åtskilliga. Men samtidigt är det alltså en helt magisk låt, som trots att den är fruktansvärt uttjatad ändå framkallar rysningar varje gång. Allsången till den på Ullevi 2003 var inte av denna värld. Texten sägs vara inspirerad av Springsteens syster och hennes dåvarande pojkvän, som hamnade i en knipa liknande den i texten. Texten tar upp många klassiska Springsteen-teman som arbetslöshet i raderna nedan:
I got a job working construction for the Johnstown Company
But lately there ain't been much work on account of the economy
Och de här raderna får alltid nackhåren att resa sig. Den desperation som ryms i Bruces röst, ja, det är stort, stort.
Now those memories come back to haunt me they haunt me like a curse
Is a dream a lie if it don't come true
Or is it something worse
Alltså, The River må vara uttjatad, men den drabbar mig lika hårt varje gång ändå. Nu skyndar jag vidare till nästa låt på listan, för den är en av de viktigaste....
Här är ett riktigt fint liveklipp från 1980.
Det klassiska klippet från Ströget måste också bifogas, så klart.
Från Globen 2007:
I got a job working construction for the Johnstown Company
But lately there ain't been much work on account of the economy
Och de här raderna får alltid nackhåren att resa sig. Den desperation som ryms i Bruces röst, ja, det är stort, stort.
Now those memories come back to haunt me they haunt me like a curse
Is a dream a lie if it don't come true
Or is it something worse
Alltså, The River må vara uttjatad, men den drabbar mig lika hårt varje gång ändå. Nu skyndar jag vidare till nästa låt på listan, för den är en av de viktigaste....
Här är ett riktigt fint liveklipp från 1980.
Det klassiska klippet från Ströget måste också bifogas, så klart.
Från Globen 2007:
26. Jackson Cage (The River, 1980)
Jackson Cage får nog anses vara en av de mest underskattade låtarna på The River. Vädligt märkligt, för den är helt fantastisk. Jag rös av välbehag när han rev av den på Ullevi 2003. Jag får fan rysningar bara jag sitter och skriver om den! Ännu en av de mer fartfyllda låtarna på The River, påminner något om The Ties That Bind, men med orgel och piano. Öppningen på The River med The Ties That Bind, Sherry Darling, Jackson Cage och Two Hearts är för övrigt sensationellt stark. Vissa rader från texten är förresten närmast identiska med Where The Bands Are, en låt som var ytterst nära att ta sig in på listan. Den borde nog varit med faktiskt, jag ångrar mig lite. Den får ett hedersomnämnande här. Jämför gärna texterna:
Where The Bands Are
I get off from work and I grab something to eat
I turn the corner and I drive down your street
Little gray houses darling looks like nowhere
Jackson Cage
Driving home she grabs something to eat
Turns a corner and drives down her street
Into a row of houses she just melts away
Här är ett gammalt klipp från 1980:
Ett proffsfilmat klipp från maj i år:
Where The Bands Are
I get off from work and I grab something to eat
I turn the corner and I drive down your street
Little gray houses darling looks like nowhere
Jackson Cage
Driving home she grabs something to eat
Turns a corner and drives down her street
Into a row of houses she just melts away
Här är ett gammalt klipp från 1980:
Ett proffsfilmat klipp från maj i år:
27. Tougher Than The Rest (Tunnel Of Love, 1987)
Dags igen, till slut. Inspirationen har varit dålig och mycket annat har varit på gång. Nummer 27 på listan får ses som något av en skräll. Jag har inte varit särskilt inne på Tunnel Of Love över huvud taget tidigare, men i somras började jag lyssna en hel del på den, och framför allt var det Tougher Than The Rest som fastnade. Ganska fort tog den sig in på min topp 50-lista, men att den skulle hamna så här högt trodde jag aldrig.
Jag har redan tidigare nämnt att produktionen på skivan är plastig och ganska äcklig. Men det gör inte så mycket. Låtmaterialet är väldigt starkt, och starkast är den här. Låten drivs av ett enkelt trumkomp och en pampig synthslinga. Live låter det ännu pampigare, som i den här videon. Där adderar The Miami Horns mäktigt blås. Bandet är uppstyrt i sina allra finaste 80-talsdräkter, Patti Scialfa flörtar öppet med Bruce Springsteen och allt är fint och bra. 80-tals Bruce när han är som bäst!
Här är den framförd i Barcelona i somras:
Jag har redan tidigare nämnt att produktionen på skivan är plastig och ganska äcklig. Men det gör inte så mycket. Låtmaterialet är väldigt starkt, och starkast är den här. Låten drivs av ett enkelt trumkomp och en pampig synthslinga. Live låter det ännu pampigare, som i den här videon. Där adderar The Miami Horns mäktigt blås. Bandet är uppstyrt i sina allra finaste 80-talsdräkter, Patti Scialfa flörtar öppet med Bruce Springsteen och allt är fint och bra. 80-tals Bruce när han är som bäst!
Här är den framförd i Barcelona i somras:
fredag 3 oktober 2008
Kärlekslåten nummer 1
Sitter på jobbet och lyssnar på P3 och "jobbar" för fullt. Sopan Lasse Lindh spelar musik. Han har ändå rätt okej smak, för han spelar både Leonard Cohen, Reel around the fountain med The Smiths och Love song med The Cure. Sistnämnda kallar han för kärlekslåten nummer 1. Jag kan inte riktigt hålla med, men nästan. Love song är en ljuvlig låt, men min egen favorit är skriven av Bob Dylan, men låter som allra bäst när den framförs av 16 Horsepower. Nobody 'cept you pratar jag om. Låten handlar kanske egentligen om kärleken till gud - jag är inte säker. Sjunger man "I'm in love with you" om man åsyftar gud? Ingen är väl kär i gud? Nä, för mig är det här en kärlekslåt. Den finaste.
Nothin' 'round here to me that's sacred
'Cept you, yeah you
Nothin' 'round here to me that matters
'Cept you, yeah you
You're the one that reaches me
You're the one that I admire
Every time we meet together
I feel like I'm on fire
Nothin' matters to me
And there is nothin' I desire
'Cept you, yeah you
Nothin' 'round here I care to try for
'Cept you, yeah you
Got nothin' here to live or die for
'Cept you, yeah you
As a kid I'd hear it
In the churches all the time
Make me feel so good inside
So peaceful, so sublime
Now nothin' does remind me
Of that old familiar chime
'Cept you, yeah you
Used to run in the cemetery
Dance and run and sing when I was a child
And it never seemed strange
Now I just pass mournfully by
That place where the bones of life are piled
I know something has changed
I'm a stranger here and no one sees me
'Cept you, yeah you
Nothin' anymore seems to please me
'Cept you, yeah you
Your love hypnotizes me
It holds me in its spell
Everything runs by me
Just like water from a well
Everybody wants my attention
Everybody's got something to sell
'Cept you, yeah you
I'm in love with you
I'm in love with you
Lyssna på den här.
Nothin' 'round here to me that's sacred
'Cept you, yeah you
Nothin' 'round here to me that matters
'Cept you, yeah you
You're the one that reaches me
You're the one that I admire
Every time we meet together
I feel like I'm on fire
Nothin' matters to me
And there is nothin' I desire
'Cept you, yeah you
Nothin' 'round here I care to try for
'Cept you, yeah you
Got nothin' here to live or die for
'Cept you, yeah you
As a kid I'd hear it
In the churches all the time
Make me feel so good inside
So peaceful, so sublime
Now nothin' does remind me
Of that old familiar chime
'Cept you, yeah you
Used to run in the cemetery
Dance and run and sing when I was a child
And it never seemed strange
Now I just pass mournfully by
That place where the bones of life are piled
I know something has changed
I'm a stranger here and no one sees me
'Cept you, yeah you
Nothin' anymore seems to please me
'Cept you, yeah you
Your love hypnotizes me
It holds me in its spell
Everything runs by me
Just like water from a well
Everybody wants my attention
Everybody's got something to sell
'Cept you, yeah you
I'm in love with you
I'm in love with you
Lyssna på den här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
