21. The Promise (The Definitive Darkness Outtakes / 18 Tracks, 1999)

Den här låten är jobbig. Jobbig att lyssna på. Inte för att den är dålig, utan för att den är så fruktansvärt tung och ledsen. Låten skrevs någon gång 1976 och sägs handla om konflikten med Mike Appel som gjorde att Bruce Springsteen inte fick spela in någon musik mellan 1976 och 1977. Den 28 maj 1977 fick Bruce äntligen gå in i en studio igen och började då spela in mängder med låtar som han skrivit under den här perioden. En av dem var The Promise. Det var från början tänkt att den skulle inkluderas på Darkness On The Edge Of Town, men folk som hört den menade att den handlade alldeles för mycket om konflikten med Mike Appel. Bruce var rädd att den skulle misstolkas och tog därför bort den och ersatte den i stället med Racing In The Street. The Promise spelades in i tre olika versioner, en inspelad i juni-juli 1977 i Atlantic Record Studios, en inspelad i augusti i samma studio och en i Record Plant i oktober 1977. Låten utgavs dock inte officiellt förrän 1999, på 18 Tracks. Då i en nyinspelad version med bara Bruce Springsteen på piano och sång. Detta eftersom han själv ansåg att det inte fanns någon studioinspelning som höll måttet. Det är struntprat, tycker jag. Studioversionen från 1977, som bland annat återfinns på The Definitive Darkness Outtakes och The Lost Masters må ha ganska dåligt ljud, men den är fantastisk. Den framförs här av hela The E Street Band, vilket inte är synonymt med hur den lät live. Den har nämligen bara framförts en enda gång (!) live i The E Street Band-versionen, på premiärspelningen på Darkness-turnén.

Men tillbaka till varför den är så tung och jobbig. Bruce Springsteen har själv förklarat att den ska ses som en slags fortsättning på Thunder Road, vilket tydliggörs av att texten till The Promise innehåller just orden Thunder Road upprepade gånger. Drömmarna i Thunder Road, framtidstron, optimismen höll inte hela vägen ut. The Promise är Thunder Roads baksida, de krossade drömmarna, uppgivenheten, misslyckandet. När Bruce med all sin desperation i rösten sjunger raderna
"Thunder Road, there's something dyin' down on the highway tonight" är det så fruktansvärt starkt att man som lyssnare måste pausa musiken och hämta andan. Ingen annan låt av Bruce Springsteen känns så här hopplös och uppgiven. Läs hela texten:

Johnny works in a factory, Billy works downtown
Terry works in a rock and roll band lookin' for that million-dollar sound
I got a job down in Darlington but some nights I don't go
Some nights I go to the drive-in and some nights I stay home
I followed that dream just like those guys do up on the screen
I drove my Challenger down Route 9 through the dead ends and all the bad scenes
And the promise was broken, I cashed in a few of my own dreams

Well now I built that Challenger by myself, but I needed money and so I sold it
I lived a secret I should'a kept to myself, but I got drunk one night and I told it
All my life I fought that fight, a fight that you can never win
Every day it just gets harder to live a dream you're believing in
Thunder Road, oh baby you were so right
Thunder Road, there's something dyin' down on the highway tonight

Well I won big once and I hit the coast, hey but I paid the big cost
Inside I felt like I was carryin' broken spirits of all the other ones who lost
When the promise is broken you go on living, but it steals something from down in your soul
Like when the truth is spoken and it don't make no difference, something in your heart runs cold
I followed that dream through the southwestern tracks, that dead ends in two-bit bars
When the promise was broken I was far away from home sleepin' in the backseat of a borrowed car
Thunder Road, here's for the lost lovers and all the fixed games
Thunder Road, here's for the tires rushing by in the rain
Thunder Road, remember Billy what we'd always say
Thunder Road, we were gonna take it all then throw it all away

En otrolig låt, en otrolig text. Bruce Springsteens 21:a bästa låt.

Boomp3.com