Drive All Night

Andra kvällen av tre på Giants Stadium, New Jersey. Mäktig setlista:

Out in the Street
Radio Nowhere
No Surrender
Two Hearts
The Promised Land
Hungry Heart
Summertime Blues
Tunnel of Love
Held Up Without a Gun
It's Hard to Be a Saint in the City
Sherry Darling
Waitin' on a Sunny Day
Because the Night
She's the One
Livin' in the Future
Mary's Place
Drive All Night
The Rising
Last to Die
Long Walk Home
Badlands
* * *
Girls in Their Summer Clothes
Thunder Road
Detroit Medley
Born to Run
Glory Days
American Land
Twist and Shout

Drive All Night luftades alltså igen. Det är Ullevi och det är New Jersey som får sådan exklusiva presenter verkar det som. Och Held Up Without A Gun är också en superskräll! Man undrar ju vad som månde komma i kvällen, den sista kvällen på Giants Stadium.

45. For You (Greetings From Asbury Park, NJ, 1973)

Springsteens charmiga debutskiva från 1973 är på många sätt en naiv och ungdomlig skiva från en artist som inte hittat sig själv än. Den unge Bruce vill säga så mycket och klämma in så många intryck i sin musik att slutresultatet blir hellre än bra. Texterna är så laddade med ord att han snubblar och snavar sig fram genom den sprudlande lyriken. Som en ung Bob Dylan forsar ordflödet fram genom låtarna. Jag låter texten till listans fyrtiofemte låt tala sitt eget språk:

Princess cards she sends me with her regards
barroom eyes shine vacancy, to see her you gotta look hard
Wounded deep in battle, I stand stuffed like some soldier undaunted
To her Cheshire smile. I'll stand on file, she's all I ever wanted.
But you let your blue walls get in the way of these facts
honey, get your carpetbaggers off my back
you wouldn't even give me time to cover my tracks.
You said, "Here's your mirror and your ball and jacks".
But they're not what I came for, and I'm sure you see that too
I came for you, for you, I came for you, but you did not need my urgency
I came for you, for you, I came for you, but your life was one long emergency
and your cloud line urges me, and my electric surges free

Crawl into my ambulance, your pulse is getting weak
reveal yourself all now to me girl while you've got the strength to speak
Cause they're waiting for you at Bellevue with their oxygen masks
But I could give it all to you now if only you could ask.
And don't call for your surgeon even he says it's too late
It's not your lungs this time, it's your heart that holds your fate
Don't give me money, honey, I don't want it back
you and your pony face and your union jack
well take your local joker and teach him how to act
I swear I was never that way even when I really cracked
Didn't you think I knew that you were born with the power of a locomotive
able to leap tall buildings in a single bound?
And your Chelsea suicide with no apparent motive
you could laugh and cry in a single sound.

And your strength is devastating in the face of all these odds
Remember how I kept you waiting when it was my turn to be the god?

You were not quite half so proud when I found you broken on the beach
Remember how I poured salt on your tongue and hung just out of reach
And the band they played the homecoming theme as I caressed your cheek
That ragged, jagged melody she still clings to me like a leech.
But that medal you wore on your chest always got in the way
like a little girl with a trophy so soft to buy her way
We were both hitchhikers but you had your ear tuned to the roar
of some metal-tempered engine on an alien, distant shore
So you, left to find a better reason than the one we were living for
and it's not that nursery mouth I came back for
It's not the way you're stretched out on the floor
cause I've broken all your windows and I've rammed through all your doors
And who am I to ask you to lick my sores?
And you should know that's true...
I came for you, for you, I came for you, but you did not need my urgency
I came for you, for you, I came for you, but your life was one long emergency
and your cloud line urges me, and my electric surges free

Redan på nästa skiva, The Wild, The Innocent And The E-street Shuffle, har tyglarna stramats åt och en mer enhetlig, sansad och bättre skiva blir resultatet. Därmed inte sagt att debutskivan inte är bra, för det är den verkligen. Här finns mängder av Springsteen-klassiker såsom Blinded By The Light, Spirit In The Nigth, Growin' Up, Lost In The Flood, It's Hard To Be A Saint In The City och förstås For You - skivans allra bästa spår i mitt tycke. Det här är låtar som kommer till sin rätt på ett helt annat sätt live. For You framförs antingen av hela E Street Band eller ensam med Springsteen på pianot. Svårt att säga vilken version som är bäst, jag bjuder på båda.

46. Hearts Of Stone (Tracks, 1998)

Här kommer en låt till från Tracks. Bruce skrev den och är ett utmärkt exempel på en av många låtar han givit till andra artister. Den här gav han till Asbury Park-polaren Southside Johnny som spelade in den på sin platta Hearts Of Stone från 1978. En platta där Springsteen även skrivit Talk to me och Trapped again tillsammans med Steve Van Zandt. Springsteen skrev en enorm mängd låtar under inspelningsarbetet med Darkness On The Edge Of Town och The River. Somliga, som den här och Because The Night och Fire gavs bort, andra förpassades till arkiven. Vilket i somliga fall är fullkomligt obegripligt, vilket jag återkommer till senare på listan. Hur som helst, Springsteen strök många låtar som inte passade in i helheten på mörka Darkness On The Edge Of Town. Där finns glada nummer som Give The Girl A Kiss, där finns den magnifika balladen The Promise, där finns Frankie i sin ursprungsversion, där finns låtar som sedemera hamnade på The River och, som sagt, där finns Hearts Of Stone. En långsam, skönt svängig bit där Big Mans saxofon får stort spelrum och där finns ljuv stämsång mellan Springsteen och Steve Van Zandt. Hearts Of Stone finns även med på den tvivelaktiga samlingen 18 Tracks, och där hörde jag den för första gången. Här följer först Springsteens version, sedan kommer Southside Johnnys. Såg att även sopan, tillika Asbury Park-sonen Bon Jovi gjort en habil tagning av låten, jag lägger upp den också. Håll till godo!

Boomp3.com

47. Rendezvous (Tracks, 1998)

Dags för en annan "bortglömd" pärla (bortglömd tills Tracks släpptes åtminstone). Rendezvous finns i studiotappning på bland annat The Definite Darkness Outtakes, men det är liveversionen hämtad från den fantastiska bootlegen Nassau Night från 1980 som förmodligen är mest känd. Det är nämligen den som medverkar på Tracks. De fantastiska maratonkonserterna nyåret 1980/81, ja. Nassau Night får nog betraktas som en av de bästa Springsteen-bootlegen. Rendezvous är klassisk Springsteen när den är som bäst, och att den inte kom med på någon skiva säger en hel del om vilken låtskatt Springsteen sitter på. Pumpande trummor från Max Weinberg, piano, glockenspiel, högt tempo och över på några minuter. Låten har luftats en del under de senate turnéerna, t ex som här i Manchester 1999.

Boomp3.com

48. Reason to believe (Nebraska, 1982)

Efter en veckas semester är det så dags att ta tag i listan igen. Sista spåret på Nebraska är det dags för, en av de "gladare" låtarna på skivan. Texten är dock inte särskilt munter:

Congregation gathers down by the riverside
Preacher stands with his Bible groom stands waitin' for his bride
Congregation gone and the sun sets behind a weepin' willow tree
Groom stands alone and watches the river rush on so effortlessly
Wonderin' where can his baby be still at the end of every hard earned day people find some reason to believe

Trots alla vedermödor, bakslag och törnar så hittar människor ändå en anledning att tro. Prästen är på plats, gästerna är församlade och brudgummen väntar på sin brud... som aldrig kommer. Gästerna går hem, solen går ner och brudgummen står mol allena och undrar var hon tog vägen. Mary Lou älskar Johnny och säger till honom att hon ska slita och arbeta varje dag för att få ihop pengar. Ändå lämnar Johnny henne. Och ändå: Still at the end of every hard earned day people find some reason to believe

Boomp3.com

final fantasy XIII

square enix utannonserade lite oväntat att final fantasy XIII även kommer att släppas till xbox 360. egentligen ett smart drag, för varför hålla sig till bara en konsol när man kan tjäna ännu mer pengar på att släppa sitt spel till ytterligare en konsol? men det känns synd, tycker jag. sony behöver exklusiva titlar, nu har de snart inga kvar. killzone 2, metal gear solid 4, little big planet, motorstorm 2 och resistance 2. detvar väl alla. förutom de två förstnämda är det väl inga namn som lockar folk till inköp av en dyr playstation 3 direkt. microsoft har en outtömlig kassa och kan köpa sig till vad som helst. vilket de har gjort flera gånger om nu. spel som assassin's creed, devil may cry 4 och gta IV var alla ps3-exklusiva från början. samtliga finns till xbox 360 också. och listan kan göras längre. egentligen spelar det ingen roll, bara man får spela spelen. men det känns inte riktigt bra som ps3-ägare. håller det på att gå utför nu? men samtidigt pekar siffrorna på att playstation 3 går bättre än xbox 360 under första halvåret 2008. svårt att veta vad man ska tycka och tänka.
slutligen: final fantasy som serie är inte vad den en gång var. jag vet att final fantasy XII hyllats unisont över hela världen som ett av de bästa i serien. själv fattar jag ingenting; spelet är värdelöst. tråkig grafik, hemsk och intetsägande musik, tråkig handling och ett fullständigt förvirrande och dåligt stridssystem. den klassiska final fantasy-känslan, som gör att man sugs in i spelets handling och inte kan sluta spela, är spårlöst försvunnen. går final fantasy XIII åt samma håll så klarar jag mig ärligt talat alldeles utmärkt utan det.

http://xbox360.ign.com/articles/888/888967p1.html
http://loading.se/news.php?pub_id=2385

xiu xiu till sverige

jag kan väl lika gärna publicera den här glada nyheten också, även om den inte är så ny längre. xiu xiu kommer till sverige i höst. tre svenska datum handlar det om, samt ett i danmark. missa inte chansen att se detta speciella, expressiva band på en scen nära dig.

16 oktober: Göteborg, Nefertiti
17 oktober: Stockholm, Debaser Medis
18 oktober: Malmö, Debaser Malmö
19 oktober: Köpenhamn, Loppen

49. I'm on fire (born in the USA, 1984)

nummer 49 på listan är en betydligt mer välkänd låt. I'm on fire är en av sju framgångsrika singlar från den mångmiljonsäljande born in the USA. under första halvan av born in the USA-turnén spelades låten sporadiskt, men under den senare delen av turnén fick den en mer eller mindre fast plats i setlistan. byggd kring försiktigt trumspel från max weinberg, gitarr och keyboards från roy bittan är det kanske den mest lågmälda låten på born in the USA. texten har anklagats för att vara gubbsjuk, pedofilisk (heter det så? nej, säkert inte) och jag vet inte vad. det är förstås textrader som

Hey little girl is your daddy home
Did he go away and leave you all alone
I got a bad desire
Im on fire

som spelar in. men vem säger att det är en 35-årig man texten handlar om? är det kanske inte så att texten handlar om en tonårig kille i stället? det skulle i så fall förklara ett och annat. det må vara hur det vill med den saken, I'm on fire är en ljuv, feberhet ballad och självskriven på den här listans fyrtionionde plats.

videon till låten finns här och i en version från amnesty-galan i argentina 1988 samt från ullevi 2008.

wolf parade

ja, att wolf parade gjort årets hittills bästa skiva är väl de flesta överens om sedan länge. men det skadar inte med en påminnelse, speciellt som jag inte skrivit om dem här på bloggen. stökig, infallsrik indiepop med två starka hjärnor i spencer krug och dan boeckner som skriver och sjunger hälften av låtarna var, i sann demokratisk anda. jag gillar dan boeckners låtar mest, men det är en smaksak. från kanada, som så mycken annan bra indie. deras myspace-sida bjuder på en del sköna smakprov. spencers sidoprojekt sunset rubdown spelade på siesta!-festivalen i hässleholm i maj, men wolf parade har mig inte veterligen inte varit här sen emmabodagiget 2005. hög tid att de kommer hit igen med andra ord.

woven hand

ja, det finns annat än bruce springsteen här i världen. woven hand, ni vet dave eugene edwards från 16 horsepower, är på gång med nya skiva. ten stones heter den och släpps den 9 september. lär i vanlig ordning bli hur grym som helst. kom hit och spela med dig nu också! såg mannen på KB i malmö för knappt två år sedan, och det var bland det bästa jag någonsin sett. intensiteten, mörkret, inlevelsen och mannens mäktiga röst. följande går att läsa på bandets myspace-sida:

A little bit about the album: Woven Hand's fourth full-length release, TEN STONES, is produced by Edwards and Daniel Smith (Danielson), engineered by Smith and Emil Nikolaisen (Serena Maneesh), and features the formidable talents of Peter Van Laerhoven (guitar), former 16 Horsepower bandmate Pascal Humbert (bass),Ordy Garrison (drums), Nikolaisen (guitar), and Danielson’s Elin K. Smith (vocals).

Edwards’ powerful and authoritative musicianship, coupled with lyrics that hit the mark with unflagging consistency, results in compelling music that is brooding, dark, and yet maintains a tight grip on hope itself.

två smakprov från ten stones hittar ni här.

50. County Fair (Lost Masters Essential vol 1, 1981)

nedräkningen börjar. på plats nummer 50 hittar vi den länge outgivna pärlan county fair. ibland är det obegripligt att vissa låtar inte kom med på de officiella albumen. som den här. skriven redan 1981, inspelad 1983 men utgiven officiellt först 2003 på the essential bruce springsteen. bättre sent än aldrig. county fair har cirkulerat längre än så, bland annat på the lost masters-samlingen, där jag först stötte på den. som mycket annat på the lost masters är det väl lite si och så med ljudkvaliteten, men den duger. och låten är en alldeles underbar liten pärla. en countryfärgad, försiktig halvballad med akustisk gitarr och orgel. springsteen bjuder på en sentimental text om småstadens årliga höjdpunkt.

Every year when summer comes around
They stretch a banner 'cross the main street in town
You can feel somethin's happenin' in the air
Well, from Carol's house up on Telegraph Hill
You can see the lights going up out in Soldiers Field
Getting ready, for the county fair

springsteen fångar känslan perfekt. man kan lukta, känna och se den lilla marknaden framför sig. springsteen kan som få andra beskriva det amerikanska livet - må det vara dess ljusa eller mörka sidor. county fair är mest ljus och härlig. självklart fångar springsteen även en ögonblicksbild av den ljuva sommarromansen.

Now off down the highway there's the last stream of cars
We sit a while in my front yard
With the radio playin' soft and low
I pull Carol close to my heart
And I lean back and stare up at the stars
Oh I wish, I'd never have to let this moment go

en låt som i all sin enkelhet är alldeles förtjusande och en utmärkt start på vår resa genom de i mitt tycke främsta springsteen-låtarna.

lyssna på county fair här:
Boomp3.com

topp 50

listor av alla slag är kul. totalt nördigt och ljuvligt att grotta ner sig i. min bloggkollega daniel josefsson listade de bästa judas priest-låtarna. men bara 30 stycken. bah! ynkligt. jag ska minsann lista de 50 bästa låtarna. de 50 bästa springsteen-låtarna. men först måste jag åstadkomma en lista. det krävs mycket tankeverksamhet för det här. mannen har ju skrivit en del låtar genom åren, om man säger så. jag ber att få återkomma.

turn turn turn

ja, på tal om turn turn turn. självklart har bruce springsteen också gjort den. tillsammans med roger mcguinn, tidigar i år under den amerikanska delen av magicturnén.

ullevi 2008-07-05

en regel i springsteenvärlden säger att andra dagen är bättre. så var det 2003, och så var det den här kvällen, skulle det visa sig. kvällen började bra med att jag hittade (!) en biljett på vägen till ullevi. stackars den som tappat den. jag gav den till min kusin, som egentligen skulle på inflyttningsfest. hon blev överlycklig, och kom löpande till ullevi med stora steg. glada i hågen stegade jag, hon och min bror in på arenan för att återigen ta del av en fantastisk tretimmarskonsert. återigen hittade vi en bra plats inne på planen. stämningen var nog några snäpp högre än dagen innan. klockan fem över nio går ett vrål genom ullevi, för då kliver bruce springsteen & the e-street band på. bruce tackar på knagglig svenska för i går och sedan sparkar de i gång. och nog är det bättre än gårdagen! 17 (sjutton!!) nya låtar jämfört med fredagen, och låtval som är rent gudomliga. bandet är ännu hetare, publiken ännu högljuddare, och bruce själv är bäst! den här kvällen lockade fram stora känslor. gråt, glädjevrål, allsång, dans, kramar, mer gråt. den här kvällen glömmer jag aldrig. den slår allt jag någonsin varit med om. det finns inte ord starka nog för att beskriva det vi fick uppleva på ullevi den 5 juli 2008. så jag hoppar vidare till låtarna. de talar sitt eget tydliga språk:

Night 4/5
tämligen klockren öppning. standarden för resten är så att säga satt.
No surrender 5/5
men herregud vad bra! en av favoriterna från born in the USA i en mycket bra tappning.
Lonesome day 3/5
the rising-låten passar tämligen bra här, insprängd mellan två giganter.
Hungry heart 5/5
hungry heart redan som fjärde låt. vad händer? helt vansinnigt. hur ska det här sluta?
Summertime blues 5/5
och sedan kommer den här! det är inte sant! jag har velat höra den här live sedan många år tillbaka, och här kommer den i en gudomlig version.
The promised land 5/5
och så den här... vilken öppning.
Backstreets 5/5
bruce håller upp en skylt från publiken. det står "backstreets" på den. roy bittan slår an det magiska pianointrot. jag börjar storgråta. en storslagen stund!
Roulette 4/5
ljuvlig raritet från tracks.
Darkness on the edge of town 5/5
tung och mörk och mästerlig.
Janey don’t you lose heart 5/5
jag tror inte mina öron! "this is for the usual suspects!" säger bruce och sätter igång DEN HÄR. låten som satte igång min springsteen-fanatism på allvar. farsan gick och nynnade på den ett par dagar innan min student 1999. jag kände igen den från förr, frågade vad det var för låt, farsan spelade upp den och sen var det kört. att få höra den här låten live är alltså riktigt stort, som ni kanske förstår. svensk media klagar på låtvalet, jag dyrkar.
Waitin’ on a sunny day 5/5
den STORA allsångsfavoriten från 2003. allsången är enorm nu också.
Working on the highway 4/5
bonnig och dum. underbar!
Because the night 5/5
ännu bättre än i går, om det nu är möjligt. mäktig allsång (ursäkta tjatet, men publiken de här två dagarna... otroligt).
She’s the one 4/5
tungt sväng från born to run.
Livin’ in the future 3/5
en aning bättre än i går, men ändå kvällens svagaste stund.
Mary’s place 5/5
den korta svackan åtgärdas snabbt med det här monstret. let it rain!-avsnittet i slutet är helt magnifikt. stämningen!
I’m on fire 4/5
vacker. bruce sitter på en pinnstol och framför balladpärlan från born in the USA.
Drive all night 5/5
hör jag rätt? kan det stämma? drive all night? ja, det stämmer. han plockar fram denna otroliga ballad från the river, inte framförd av the e-street band på 27 år. helt vansinnigt! de tio minuterna som följer går inte att beskriva. alla 58900 på ullevi är tagna. ingen är oberörd. clarence clemons gråter under sina saxsolon. bruce sjunger bättre än någonsin. äh, den här får fan 6/5 i betyg. det här slår allt annat.
The rising 5/5
ännu bättre än i går. publiken vrålar med och trumhinnorna är nära att ryka.
Last to die 3/5
en lite svacka...
Long walk home 4/5
...som snabbt rättas till. den här låten växer! slutet är enormt!
Badlands 5/5
som markus larsson skrev i aftonbladet: "Skulle kunna sätta 14 000 plus här. Helt kolossal."
Girls in their summer clothes 5/5
första extranumret. en av de bästa låtarna på magic. passar perfekt här. underbar stämning.
Thunder road 5/5
och herregud, här kommer thunder road! världens bästa låt någonsin, alla kategorier. thunder road är större än livet. introt med munspelet och roy bittans piano är det vackraste som någonsin gjorts. när de tonerna klingar ut över ullevi blir känslorna så starka att jag vrålar rakt ut. sedan gråter jag. hela låten igenom. vet inte var jag ska ta vägen. försökte förklara för min bror hur stort det var, men fick inte fram några ord. musik blir inte bättre än så här.

Born to run 5/5
och direkt på följer den här. magiskt. ullevi kokar, ett hav av uppsträckta armar. det är så vackert.
Bobby Jean 5/5
den stora stunden från born in the USA. med tanke på att det ryktas om att det här är sista svängen med e-street band blir den extra laddad i kväll. texten! clarences solo på slutet!
American land 5/5
det bara fortsätter... vild version. bruce vrålar "vi älskar er" gång på gång på gång. publiken är i extas. alla hoppar och dansar och vrålar. jag har aldrig sett något liknande. sedan, när låten är slut, plockar bruce upp en skylt från publiken. på den står "twist and shout". ""nej nej, vi kan inte spela den. it's the stadium wrecker!" säger han. men han får något lurigt i blicken och sedan...
Twist and shout 5/5
den var väntad, men ack så underbar. pricken över i, så att säga. kortare men bättre version än 2003. alla - alla! - hoppar, dansar, sjunger. ullevi är på gränsen till att spricka. allsången hörs till kina. kameran zoomar in på bruce och man ser tydligt hur rörd och omskakad han är över den överväldigande responsen. perfekt avslutning på den kanske bästa konserten någonsin på svensk mark.


bäst: allt! allt! allt! världens bästa kväll.
sämst: det är över. blir det någon mer gång? jag känner stor sorg bara vid tanken på att det kanske inte blir fler klassiker av det här slaget.
publik: 5/5 världens bästa publik! stämningen går inte att beskriva. världsklass!
slutbetyg: 6/5 ja, vadå då? betygskalan räcker inte till för att beskriva det här.

ullevi 2008-07-04

amerikas nationaldag! den här första springsteen-spelningen avnjöts med hela familjen. vi avreste från helsingborg vid halvtvåtiden, ackompanjerade av bruce springsteen i farsans biffiga bilstereo. bilresan var väl som alla bilresor är, fast med bättre musik. vi snabbspolar lite... utanför ullevi vid sjutiden på kvällen var springsteenfebern hög. springsteenfans överallt. vi älgade in på arenan och lyckades tränga oss ganska långt fram. två tråkiga timmar tills det började. när klockan började närma sig nio var spänningen påtaglig nere på ståplats. spekulationerna gick kring vilken låt kommer han att börja med? kommer clarence clemons orka med sina saxsolon? kommer miami steve van zandt ha bandana? exakt hur bra kommer det här att bli? osv? ja, svaren blev som följer: born in the USA. ja, med bravur. självklart, alltid bandana. rent jävla överbra, så klart. merparten av pressen gav konserten "endast" en fyra i betyg. de har fel. det här var en femma. udda låtval (be true, this hard land, rosalita), många favoriter (badlands, the promised land, prove it all night, atlantic city) och ett framträdande som var förkrossande tight och energiskt. bruce själv - snart 59 år - är ett spänstfenomen utan like. ja, han är betydligt piggare än vad jag är, trots att han är 30 år äldre. 27 låtar fick vi oss till livs, alla var apbra. betyg och kommentarer kommer här:

Born in the USA 4/5
egentligen avskyr jag den här låten. den är icke representativ för bruces musik, men ofta den enda låt svenne banan känner till. men i kväll var den klockren som öppningslåt. blytung och svettig. bruce tar i så att han håller på att spricka.
Radio nowhere 4/5
drar upp tempot ytterligare. publiken är direkt med på noterna.
Out in the street 4/5
underbar allsångsfavorit!
Two hearts/It takes two 4/5
ytterligare ett guldkorn från the river. suverän tappning av låten, med en läcker duett mellan bruce och miami steve på slutet.
The promised land 5/5
en av bossens allra bästa låtar. går inte att misslyckas med. saxsolot är så stort och vackert.
Spirit in the night 5/5
en riktig raritet. mycket trevligt att få höra den här 35 år gamla låten i en fullkomligt lysande tagning. publikhavet kokar.
Be true 3/5
raritet från tracksboxen. lite halvdan, låter betydligt bättre på skiva.
4th of July, Asbury Park (Sandy) 5/5
vacker hyllning till danny federici och madame marie. och så är det ju 4 juli till råga på allt. fantastisk!
Atlantic City 5/5
blytung och kolsvart. här kommer tårarna för första gången. enormt bra!
Prove it all night 5/5
direkt följd av den här! ullevispelningarna 2003 slog allt, men jag saknade den här låten då. här kommer den, och den är alldeles underbar. duellen mellan bruce och little steven, ivrigt påhejade av publiken, är enastående.
Darlington county 4/5
stort party! mäktig allsång från publiken.
Because the night 5/5
knäckande bra. nils lofgrens solo i slutet av låten får allas hakor att dunka i marken.
Cadillac ranch 4/5
party igen! klassisk the river-låt, riktigt skön.
Livin’ in the future 3/5
från magic. kvällens svagaste kort.
Mary’s place 5/5
det stora soulnumret från the rising. bruce tar på sig rollen av en gospelpredikant och eldar på publiken till stordåd.
Independence Day 5/5
självklar den här kvällen. hjärtskärande vacker.
This hard land 3/5
ännu en raritet från tracks. bättre på skiva den också.
The Rising 4/5
stor allsångsfavorit nu för tiden.
Last to die 3/5
rätt tråkig låt från magic, kunde ersatts med i princip vad som helst.
Long walk home 4/5
den här däremot... börjar lite trevande, men slutet med steve van zandts sång och clarences saxofon är mäktigt.
Badlands 5/5
går knappt att beskriva med ord. hela arenan exploderar i glädje. alla hoppar, alla sjunger. ofattbart bra.
Hungry heart 5/5
allsången hörs nog fan hem till helsingborg.
Seven nights to rock 5/5
löljligt svängig. hela ullevi skakar rumpa.
Born to run 5/5
tja, vad säger man? makalös!
Rosalita 5/5
vilken underbar överraskning! det svänger något djävulskt i den här gamla livefavoriten.
Dancing in the dark 4/5
det svänger rätt bra här också... fast den var nog snäppet bättre 2003.
American land 5/5
den stora irländska folkmusikfesten. allsång på ullevi!

bäst: independence day, sandy, prove it all night, badlands och rosie
sämst: ingen twist and shout
publik: 5/5 världens bästa publik! från första sekund är det öronbedövande allsång som gäller.
slutbetyg: 5/5 underbar kväll. men ändå kändes det som att det här bara var början...

inlägg #2

har inte riktigt bestämt vad den här bloggen ska vara bra för. jag har varit på springsteen-konserter i helgen och dessa ullevimirakel gör mig i alla fall sugen på att börja med total springsteen-frossa. ja, så får det bli. en sådan händelse får inte gå obemärkt förbi hur som helst.

min blogg!

jippi! jag har en egen blogg. tack till låntagaren för den. skorna, skorna, SKORNA! döper han den till. jaja, det kan väl funka. får mig att tänka på turn turn turn! med the byrds. ruskigt bra låt så klart. den får bli först ut på min blogg. och här kommer den:

hej.
jag heter inte tony kairo, men jag är hans välgörare. vi hoppas alla att han skrivet något här snart. kanske om musik, kanske om skor. den som lefver får se.