ullevi 2008-07-05

en regel i springsteenvärlden säger att andra dagen är bättre. så var det 2003, och så var det den här kvällen, skulle det visa sig. kvällen började bra med att jag hittade (!) en biljett på vägen till ullevi. stackars den som tappat den. jag gav den till min kusin, som egentligen skulle på inflyttningsfest. hon blev överlycklig, och kom löpande till ullevi med stora steg. glada i hågen stegade jag, hon och min bror in på arenan för att återigen ta del av en fantastisk tretimmarskonsert. återigen hittade vi en bra plats inne på planen. stämningen var nog några snäpp högre än dagen innan. klockan fem över nio går ett vrål genom ullevi, för då kliver bruce springsteen & the e-street band på. bruce tackar på knagglig svenska för i går och sedan sparkar de i gång. och nog är det bättre än gårdagen! 17 (sjutton!!) nya låtar jämfört med fredagen, och låtval som är rent gudomliga. bandet är ännu hetare, publiken ännu högljuddare, och bruce själv är bäst! den här kvällen lockade fram stora känslor. gråt, glädjevrål, allsång, dans, kramar, mer gråt. den här kvällen glömmer jag aldrig. den slår allt jag någonsin varit med om. det finns inte ord starka nog för att beskriva det vi fick uppleva på ullevi den 5 juli 2008. så jag hoppar vidare till låtarna. de talar sitt eget tydliga språk:

Night 4/5
tämligen klockren öppning. standarden för resten är så att säga satt.
No surrender 5/5
men herregud vad bra! en av favoriterna från born in the USA i en mycket bra tappning.
Lonesome day 3/5
the rising-låten passar tämligen bra här, insprängd mellan två giganter.
Hungry heart 5/5
hungry heart redan som fjärde låt. vad händer? helt vansinnigt. hur ska det här sluta?
Summertime blues 5/5
och sedan kommer den här! det är inte sant! jag har velat höra den här live sedan många år tillbaka, och här kommer den i en gudomlig version.
The promised land 5/5
och så den här... vilken öppning.
Backstreets 5/5
bruce håller upp en skylt från publiken. det står "backstreets" på den. roy bittan slår an det magiska pianointrot. jag börjar storgråta. en storslagen stund!
Roulette 4/5
ljuvlig raritet från tracks.
Darkness on the edge of town 5/5
tung och mörk och mästerlig.
Janey don’t you lose heart 5/5
jag tror inte mina öron! "this is for the usual suspects!" säger bruce och sätter igång DEN HÄR. låten som satte igång min springsteen-fanatism på allvar. farsan gick och nynnade på den ett par dagar innan min student 1999. jag kände igen den från förr, frågade vad det var för låt, farsan spelade upp den och sen var det kört. att få höra den här låten live är alltså riktigt stort, som ni kanske förstår. svensk media klagar på låtvalet, jag dyrkar.
Waitin’ on a sunny day 5/5
den STORA allsångsfavoriten från 2003. allsången är enorm nu också.
Working on the highway 4/5
bonnig och dum. underbar!
Because the night 5/5
ännu bättre än i går, om det nu är möjligt. mäktig allsång (ursäkta tjatet, men publiken de här två dagarna... otroligt).
She’s the one 4/5
tungt sväng från born to run.
Livin’ in the future 3/5
en aning bättre än i går, men ändå kvällens svagaste stund.
Mary’s place 5/5
den korta svackan åtgärdas snabbt med det här monstret. let it rain!-avsnittet i slutet är helt magnifikt. stämningen!
I’m on fire 4/5
vacker. bruce sitter på en pinnstol och framför balladpärlan från born in the USA.
Drive all night 5/5
hör jag rätt? kan det stämma? drive all night? ja, det stämmer. han plockar fram denna otroliga ballad från the river, inte framförd av the e-street band på 27 år. helt vansinnigt! de tio minuterna som följer går inte att beskriva. alla 58900 på ullevi är tagna. ingen är oberörd. clarence clemons gråter under sina saxsolon. bruce sjunger bättre än någonsin. äh, den här får fan 6/5 i betyg. det här slår allt annat.
The rising 5/5
ännu bättre än i går. publiken vrålar med och trumhinnorna är nära att ryka.
Last to die 3/5
en lite svacka...
Long walk home 4/5
...som snabbt rättas till. den här låten växer! slutet är enormt!
Badlands 5/5
som markus larsson skrev i aftonbladet: "Skulle kunna sätta 14 000 plus här. Helt kolossal."
Girls in their summer clothes 5/5
första extranumret. en av de bästa låtarna på magic. passar perfekt här. underbar stämning.
Thunder road 5/5
och herregud, här kommer thunder road! världens bästa låt någonsin, alla kategorier. thunder road är större än livet. introt med munspelet och roy bittans piano är det vackraste som någonsin gjorts. när de tonerna klingar ut över ullevi blir känslorna så starka att jag vrålar rakt ut. sedan gråter jag. hela låten igenom. vet inte var jag ska ta vägen. försökte förklara för min bror hur stort det var, men fick inte fram några ord. musik blir inte bättre än så här.

Born to run 5/5
och direkt på följer den här. magiskt. ullevi kokar, ett hav av uppsträckta armar. det är så vackert.
Bobby Jean 5/5
den stora stunden från born in the USA. med tanke på att det ryktas om att det här är sista svängen med e-street band blir den extra laddad i kväll. texten! clarences solo på slutet!
American land 5/5
det bara fortsätter... vild version. bruce vrålar "vi älskar er" gång på gång på gång. publiken är i extas. alla hoppar och dansar och vrålar. jag har aldrig sett något liknande. sedan, när låten är slut, plockar bruce upp en skylt från publiken. på den står "twist and shout". ""nej nej, vi kan inte spela den. it's the stadium wrecker!" säger han. men han får något lurigt i blicken och sedan...
Twist and shout 5/5
den var väntad, men ack så underbar. pricken över i, så att säga. kortare men bättre version än 2003. alla - alla! - hoppar, dansar, sjunger. ullevi är på gränsen till att spricka. allsången hörs till kina. kameran zoomar in på bruce och man ser tydligt hur rörd och omskakad han är över den överväldigande responsen. perfekt avslutning på den kanske bästa konserten någonsin på svensk mark.


bäst: allt! allt! allt! världens bästa kväll.
sämst: det är över. blir det någon mer gång? jag känner stor sorg bara vid tanken på att det kanske inte blir fler klassiker av det här slaget.
publik: 5/5 världens bästa publik! stämningen går inte att beskriva. världsklass!
slutbetyg: 6/5 ja, vadå då? betygskalan räcker inte till för att beskriva det här.