8. Cemetry Gates (The Queen Is Dead, 1986)

Cemetry Gates kommer som en lättnad efter ett oerhört tungt parti med de mörka balladerna I Know It's Over och Never Had No One Ever. Texten lånar friskt från Shakespeares Richard III och filmen The Man Who Came To Dinner och Morrissey hinner klämma in ännu fler referenser i form av Wilde, Keats och Yeats. Texten återspeglar Morrisseys minnen från när han besökte Southern Cemetery i Manchester tillsammans med sin vän Linder Sterling. Noterbart är att Morrissey i texten dissar Oscar Wilde genom att kalla honom för "weird lover Wilde". Wilde är som bekant en av Morrisseys största inspirationskällor. Samtidigt som han i samma text ändå placerar Wilde långt över Keats och Yeats. Texten är i själva verket Morrisseys svar på kritiken bland musikkritiker om att han plagierade andra i sina texter.

A dreaded sunny day
So I meet you at the cemetry gates
Keats and Yeats are on your side
A dreaded sunny day
So I meet you at the cemetry gates
Keats and Yeats are on your side
While Wilde is on mine

So we go inside and we gravely read the stones
All those people, all those lives
Where are they now ?
With loves, and hates
And passions just like mine
They were born
And then they lived
And then they died
It seems so unfair
I want to cry

You say : "'Ere thrice the sun done salutation to the dawn"
And you claim these words as your own
But I've read well, and I've heard them said
A hundred times (maybe less, maybe more)
If you must write prose/poems
The words you use should be your own
Don't plagiarise or take "on loan"
'Cause there's always someone, somewhere
With a big nose, who knows
And who trips you up and laughs
When you fall
Who'll trip you up and laugh
When you fall

You say : "'Ere long done do does did"
Words which could only be your own
And then produce the text
From whence was ripped
(Some dizzy whore, 1804)

A dreaded sunny day
So let's go where we're happy
And I meet you at the cemetry gates
Oh, Keats and Yeats are on your side
A dreaded sunny day
So let's go where we're wanted
And I meet you at the cemetry gates
Keats and Yeats are on your side
But you lose
'Cause weird lover Wilde is on mine

Sure !

Cemetry Gates är en av skivans gladaste och varmaste låtar. Melodin bärs fram av Johnny Marrs akustiska gitarr och Morrisseys sånginsats är briljant (som vanligt). En egentligen enkel och banal låt, men som i sin kontext blir perfekt - efter de två ovan nämnda balladerna. Och, ja - det ska vara Cemetry Gates. Det är en avsiktlig felstavning.

Studioversionen med någon lökig hemmavideo (blunda och njut i stället):



Live i Wolverhampton 1986:



Live i Nottingham: