1. Thunder Road (Born To Run, 1975)

Så till slut är vi i mål. Endast vinnaren återstår. Bruce Springsteens 49 bästa låtar har avhandlats och till sist är det dags för nummer ett. Självklart är det Thunder Road som är Bruce Springsteens bästa låt. Världens bästa låt. Genom tiderna. Det har aldrig gjorts en bättre låt och det kommer aldrig att göras en bättre låt. Och så vidare.

Att skriva något om denna låtarnas låt är inte så lätt. Det finns så mycket att säga, men ingenting kommer ut. Förutom att farsan spelade Bruce Springsteen när jag växte upp, så är Thunder Road mitt första riktiga Springsteen-minne. Sommaren 1992 hade vi varit på Cypern och pappa hade köpt med sig en videokassett med The Complete Video Anthology på. Bildkvaliteten var horribel, men det gjorde inte så mycket. När den fantastiska versionen av Thunder Road fattade även jag som 13-åring att det här var något alldeles speciellt. Jag var inte direkt vad man kan kalla musikintresserad på den tiden, men den här videokassetten gick varm. Atlantic City, Rosalita, Born To Run, I'm On Fire, The River - många av mina favoriter hörde jag för kanske första gången på det där gamla videobandet. Allra mest var det dock Thunder Road som rullade. Inspelat 1979 under den fyra dagar långa No Nukes-galan i Madison Square Garden. En glad, sprallig, nyligen 30 år fyllda, Springsteen i grå kavaj och jeans med munspelet i fickan står och slänger vid mickstativet. När The E Street Band kommer in i låten tänds belysningen och alla de ikoniska figurerna står på scene. Clarence Clemons vickar på höfterna i sin vita dräkt, Gary Tallent har snygg silverslips på sig och Miami Steve har basker. Den klassiska duetten mellan Springsteen och Steve Van Zandt, Max Weinbergs enorma trummande och så den klassiska duellen mellan Bruce och Clarence. Bruce står på Roy Bittans flygel och spelar, han hoppar ner, tar sats och glider på knäna mot Big Man och båda avslutar låten med ett snyggt rock 'n roll-hopp. Den här videon kan jag utantill. Jag påstår ledigt att det är det bästa som finns. Den bästa tagningen av Thunder Road.

Thunder Road är uppbyggd som ett enda långt, stegrande klimax. De inledande tonerna med Roy Bittans piano och Springsteens munspel är det största enskilda ögonblicket i musikhistorien. Bruce berättar i dokumentären Wings For Wheels att det är tänkt att fungera som en introduktion, ett välkomnande till låten och även till hela Born To Run-skivan. En vackrare invitation kan man inte få. Texten är förstås även den bäst:

The screen door slams
Mary's dress waves
Like a vision she dances across the porch
As the radio plays
Roy Orbison singing for the lonely
Hey that's me and I want you only
Don't turn me home again
I just can't face myself alone again
Don't run back insidedarling you know just what I'm here for
So you're scared and you're thinking
That maybe we ain't that young anymore
Show a little faith, there's magic in the night
You ain't a beauty, but hey you're alright
Oh and that's alright with me

You can hide 'neath your covers
And study your pain
Make crosses from your lovers
Throw roses in the rain
Waste your summer praying in vain
For a savior to rise from these streets
Well now I'm no hero
That's understood
All the redemption I can offer, girl
Is beneath this dirty hood
With a chance to make it good somehow
Hey what else can we do now
Except roll down the window
And let the wind blow back your hair
Well the night's busting open
These two lanes will take us anywhere
We got one last chance to make it real
To trade in these wings on some wheels
Climb in back
Heaven's waiting on down the tracks
Oh oh come take my hand
Riding out tonight to case the promised land
Oh oh Thunder Road, oh Thunder Road
oh Thunder Road
Lying out there like a killer in the sun
Hey I know it's late we can make it if we run
Oh Thunder Road, sit tight take hold
Thunder Road

Well I got this guitar
And I learned how to make it talk
And my car's out back
If you're ready to take that long walk
From your front porch to my front seat
The door's open but the ride it ain't free
And I know you're lonely
For words that I ain't spoken
But tonight we'll be free
All the promises'll be broken
There were ghosts in the eyes
Of all the boys you sent away
They haunt this dusty beach road
In the skeleton frames of burned out Chevrolets

They scream your name at night in the street
Your graduation gown lies in rags at their feet
And in the lonely cool before dawn
You hear their engines roaring on
But when you get to the porch they're gone
On the wind, so Mary climb in
It's a town full of losers
And I'm pulling out of here to win.

De två sista raderna kan nog vem som helst relatera till. Jag kände så när jag flyttade från Kristianstad. Att lyssna på Thunder Road ger mig fortfarande rysningar, varje gång. Från de allra första pianotonerna till slutet när Bruce frustar ur sig "It's a town full of losers / And I'm pulling out of here to win" och bandet kastar sig ut i det sista crescendot med Clarence Clemons brölande saxofon - jag har gåshud och fuktiga ögon. Det är likadant varje gång. Jag har hört Thunder Road hundratals gånger, men den har ändå samma effekt på mig varje gång jag hör den. När den dök upp som extranummer den 5 juli på Ullevi brast det fullständigt. Jag tror att det är det största enskilda ögonblicket i mitt liv. Det låter rätt löjligt, men så är det. Jag kan i alla fall inte erinra mig ha blivit så berörd och tagen som jag blev då.

Det finns mer att berätta, men jag tror det får räcka här. När jag i somras, i ruset efter Ullevispelningarna, fick idén om att göra den här listan så insåg jag att skulle bli en ganska stor utmaning att sammanställa Bruce Springsteens 50 bästa låtar. Inte att hitta 50 låtar, utan att välja ut endast 50 låtar ur hans enorma låtsamling, och dessutom rangordna dem. En sak var jag dock fullständigt klar över: Thunder Road skulle vinna. Om det rådde inga som helst tvivel. Skulle jag få välja resten av min musiksamling eller Thunder Road skulle jag välja Thunder Road. En sak att ta med till en öde ö: Thunder Road. Ni fattar. Ingen distans här inte.

Det har varit roligt att göra den här listan, och även om responsen inte direkt varit överväldigande, så hoppas jag åtminstone att någon har haft glädje av den. Åikterna går förstås alltid isär, men jag tror ändå att det är svårt att opponera sig mot valet av Thunder Road som Bruce Springsteens bästa låt. Nu tar jag jullov ett tag. Tack för visat intresse. God jul och liknande.

Till sist: videoklippen. Det blir förstås många sådana, nu när det är sista låten och allt. Vi börjar med ett klipp från 1976:



Från Hammersmith Odeon, 1975:



LA Colosseum, 1985:



Från Passaic, 1978, inklusive den grymma introduktionen där Bruce berättar om filmen Thunder Road och om hur han i Nevada-öknen ser en skylt där det står This is the land of peace, love, justice and no mercy och under den Thunder Road:



Från VH1 Storytellers:



Från Live In Barcelona:



Här är ett tidigt live-klipp (utan ljud) från 1975 där Mary istället heter Angelina:



Studioversionen:



Här är två klipp från Ullevi:





Och till sist då, det fantastiska klippet från No Nukes-konserten 1979. Det bästa som gjorts i musikväg över huvud taget. Det är klippet jag skriver om ovan. Det är så jävla bra att det inte är sant.