9. Bobby Jean (Born In The USA, 1984)

Om Drive All Night är den vackraste text som skrivits om kärlek, så är Bobby Jean den vackraste text som skrivits om vänskap. Först, läs texten:

Well I came by your house the other day, your mother said you went away
She said there was nothing that I could have done
There was nothing nobody could say
Me and you we've known each other ever since we were sixteen
I wished I would have known I wished I could have called you
Just to say goodbye Bobby Jean

Now you hung with me when all the others turned away turned up their nose
We liked the same music we liked the same bands we liked the same clothes
We told each other that we were the wildest, the wildest things we'd ever seen
Now I wished you would have told me I wished I could have talked to you
Just to say goodbye Bobby Jean

Now we went walking in the rain talking about the pain from the world we hid
Now there ain't nobody nowhere nohow gonna ever understand me the way you did
Maybe you'll be out there on that road somewhere
In some bus or train traveling alongIn some motel room there'll be a radio playing
And you'll hear me sing this song
Well if you do you'll know I'm thinking of you and all the miles in between
And I'm just calling one last time not to change your mind
But just to say I miss you baby, good luck goodbye, Bobby Jean

Redan 1975 hade Bruce Springsteen upplevt en massiv hype då Born To Run släpptes och han beskrevs som rockens frälsare och framtid. Han hade genomfört legendariska turnéer och fått en stadigt växande publik. Han hade hyllade, älskade, klassiska album som Darkness On The Edge Of Town, The River och Nebraska under bältet. Han var älskad och respekterad. Men han var fortfarande inte någon superstjärna.

Med nästa album Born In The USA var det dags att ta det sista steget till de största scenerna och de översta listplaceringarna. Bruce satte sig själv i hårdträning och blev stor och biffig. Omslaget till plattan fotograferades av den på den tiden hippa fotografen Annie Liebowitz. Ett ikoniskt omslag. En påkostad, slimmad produktion som passade tidens ideal perfekt klädde låtarna i en ljudkostym som i dag framstår som väldigt daterad. Påkostade videos till I'm On Fire, Born In The USA, Glory Days och Dancing In The Dark spelades in. Planen lyckades - minst sagt. Albumet tog sig in på första plats på Billboard-listan och på Englandslistan. Dancing In The Dark blev Springsteens första stora hitsingel med en andraplats på Billboardlistan. Ytterligare sex singlar tog sig in på Billboardlistan. De största arenorna såldes ut under den nästan två år långa turnén - däribland två mytompsunna kvällar på Ullevi 1985, då publikens hoppande och dansande fick hela arenan att ge vika och man tvingades till omfattande reparationsarbeten av arenan. Bruce var nu till slut en superstjärna.

Men den här inriktningen passade inte alla. Steve Van Zandt tyckte att den här strävan mot stjärnorna gick emot vad The E Street Band var menat att vara. Han kände sig all mer obekväm i det nya, 80-talsostiga The E Street Band. Steve Van Zandt - Bruce Springsteens äldsta vän, som arrangerade det klassiska blåset i Tenth Avenue Freeze-Out, som i otaliga klassiska livenummer delade mikrofon med Bruce, som bidrog med den mest fantastiska stämsång, som lade ner hela sin själ och hela sitt liv i The E Street Band, som sov i studion, som iförd sin hatt och på senare år bandana blev en nästan lika mytisk figur som Springsteen själv - valde därför att hoppa av The E Street Band för att i stället spela med sitt eget band Disciples Of Soul.

Den formidable Nils Lofgren ersatte Steven med bravur; men det var naturligtvis ett oerhört stort avbräck för bandet, och Bruce måste ha tagit det hårt. Två av låtarna på Born In The USA är därför mer eller mindre helt dedikerade till Steve Van Zandt. No Surrender - som Bruce ofta tillägnade Steve på konserterna under turnén - har jag redan haft med på listan. Den andra låten är förstås Bobby Jean. En helt fantastisk, makalös låt - den bästa som över huvud taget gjordes på 80-talet vill jag påstå. En förhållandevis glad upptempolåt, men med ett stort, underliggande vemod som flera gånger kommer upp till ytan, med som vanligt underbart pianospel från Roy Bittan och ett saxofonsolo i slutet av låten som nästan får mig att bryta ihop varje gång jag hör det. Clarence kramar så mycket liv, så mycket själ ur sin saxofon - den sista, långa, utdragna tonen som aldrig vill ta slut är något av det bästa han presterat, och live vill jublet aldrig ta slut när han pressar de sista krafterna ur sina lungor för att dra ut på det lite till. Helt enormt!

Texten är en enda lång kärleksförklaring till Steve Van Zandt: om hur de träffades som 16-åringar, blev bästa kompisar och gillade samma musik, samma band och samma kläder. Och de avslutande raderna:

Maybe you'll be out there on that road somewhere
In some bus or train traveling alongIn some motel room there'll be a radio playing
And you'll hear me sing this song
Well if you do you'll know I'm thinking of you and all the miles in between
And I'm just calling one last time not to change your mind
But just to say I miss you baby, good luck goodbye, Bobby Jean

Steve kom tillbaka till The E Street Band i samband med återföreningen 1999, och är nu återigen ständigt vid Springsteens sida. Jag har hört Bobby Jean live två gånger, 2003 och nu senast i somras. Ryktena florerade om att det här skulle bli den sista turnén med The E Street Band och Bobby Jean kändes därför - om möjligt - ännu mer känslosam. När den kom som extranummer gick det ett kollektivt sus genom publiken och när Bruce sjöng de sista raderna av texten gjorde han det med mer känsla än någonsin. Det kändes som att slutet var nära och att textraderna den här gången var riktad åt oss i publiken, för den 35 år långa kärleksrelation Bruce Springsteen haft med sina fans. Nu släpper Bruce en ny platta i januari och ryktena är redan igång om en ny turné med The E Street Band - så än är det inte över. Men både han och bandet blir äldre och tröttare - och någon gång måste det ta slut. Det är en sorglig tanke att tänka - men det är nog bäst att sluta medan de fortfarande har ork att göra sin fantastiska låtskatt rättvisa. Just då, just där på Ullevi den femte juli 2008 kändes Bobby Jean som det perfekta avskedet.

Från Paris 1985:



Från Ullevi: