1. There Is A Light That Never Goes Out (The Queen Is Dead, 1986)

Dags att ro den här listan i hamn. Lika självklar vinnare Thunder Road var på min Topp 50-lista över Bruce Springsteens bästa låtar, lika självklar är There Is A Light That Never Goes Out. Min största The Smiths-kärlek. En låt att vårda och älska och luta sig mot i dåliga tider och i goda tider. Så oändligt vacker. Vemodig, sorgsen. Allt som finns att säga om den här låten är väl redan sagt av andra redan. Men små subtila nyanser kan lyftas fram. Textraderna "And in the darkened underpass I thought Oh God, my chance has come at last But then a strange fear gripped me And I just couldn't ask" och den syntetiskt framställda flöjtslinga som tonar fram i bakgrunden när Morrissey sjunger dessa rader, 1.46 in i låten. Melodin. Den akustiska gitarrslingan - Johnny Marrs allra vackraste. Det enda negativa som finns att säga om There Is A Light That Never Goes Out är att den är nästsista låten på skivan. Den borde självklart ligga sist. Den perfekta avslutningen. Och den blir även den perfekta avslutningen på den här bloggen. Med detta inlägg tackar jag för mig. Jag har inte tid och inte ork och framför allt ingen lust att blogga. Jag har ingenting att säga, och då är det lika bra att tiga. Jag kommer inte att sakna bloggandet en sekund, och eftersom jag inte har några läsare kommer ingen att sakna bloggen heller. Alla blir glada. Tack och hej för mig!