Mastodon - Crack The Skye

Mastodon har sålt sig! Mastodon har blivit mesiga! Ja, det skulle inte förvåna mig om snacket kommer att gå så efter att folk har fått ta del av Mastodons nya platta Crack The Skye. För visst, skivan är bra mycket "snällare" än bandets tidigare alster. Sången är numera helt befriad från skrik, bara rensång och stämmor. Skitsnyggt! Personligen tycker jag att det är uteslutande positivt att det onyanserade vrålandet som förekom främst på EP:n Lifesblood och första plattan Remission nu helt är borta. Låtmaterialet är måhända lite mjukare än förr, men lika intrikat och snårigt som någonsin tidigare. Neurosis-tyngd, thrash metal-tugg, ljuva Thin Lizzy-harmonier, proggrock, excellent musicerande. Brann Dailor är lika briljant bakom trummorna som alltid, och gitarrspelet med de snygga slingorna och tvillingharmonierna framkallar rysningar. I Ghost Of Karelia svävar bandet ut ordentligt i skitsnygga ljudlandskap och jag kallar ledigt låten för en av de bästa de har gjort. Texterna är i vanlig ordning rejält flummiga. De tre tidigare plattorna har var och en handlat om elementen eld, vatten och jord. Crack The Skye handlar om eter. Ett konceptverk om själavandring, Rasputin och andevärldar. På något sätt matchar textkonceptet musiken rätt så bra. Mastodon fortsätter att köra sin grej, och skiter i vad alla andra tycker och tänker. Gott så.