I started something I couldn't finish, This charming man. Ja, som synes gillar jag The Smiths rätt mycket och deras vikt för både musikhistorien och för mitt eget personliga musiklyssnande kan inte nog understrykas. The Smiths är tillsammans med 16 Horsepower mitt absoluta favoritband. Morrissey som soloartist har aldrig legat mig lika varmt om hjärtat däremot. Men The Smiths - herregud, vad jag älskar det bandet. Morrisseys smarta, litterära, ironiska texter, Johnny Marrs låtskrivande och kanske lika mycket hans speciella, unika gitarrspel. Ej att förglömma de ikoniska, skitsnygga omslagen till skivorna och singlarna.
Har jag nu döpt min blogg efter en The Smiths-låt och tagit mitt alias ifrån en annan, så måste jag så klara hylla bandet också. I helgen dammade jag av mina The Smiths-skivor - har inte lyssnat på dem på ett tag. The Smiths gjorde kanske två dåliga låtar (Miserable Lie och Golden Lights), i princip allt annat är guld. Det blev en högst njutningsfull lyssningssession med många ljuva minnen och många rysningar. Klart att The Smiths måste hyllas! Och eftersom listor alltid är roligt så blir det helt sonika en tio-i-topp-lista med The Smiths bästa låtar. Vänta er inte lika mastiga texter som på Bruce Springsteen-listan bara! Jag börjar nedräkningen när som helst, kanske i morgon. Det ska bli roligt. Häng med!
Inlägg
3 kommentarer:
Min egen lista över The Smiths bästa låtar ser ut så här:
"ok"
Bra initiativ (liksom tidigare med Springsteen). Hör till den möjligen lilla skara som håller Morrisseys soloprylar framför The Smiths, men The Smiths är ju ändå The Smiths. Björkar i bakfickan och Johnny Marr, ja, han kunde få sin gitarr att låta som en hel jävla symfoniorkester han.
Skicka en kommentar