3. Born To Run (Born To Run, 1975)

Den kanske mest ikoniska av alla Bruce Springsteens låtar - titelspåret från världens genom tiderna bästa skiva. Born To Run är en sammanfattning av allt vackert, allt gott, allt bra i världen. Born To Run är kort och gott själva definitionen av Bruce Springsteen och av bra musik. Born To Run är Springsteens signaturmelodi, hans mest självskrivna nummer.

Arbetet med låten var långt, utdraget och höll på att knäcka samtliga inblandade. 6 månader sägs det att det tog att spela in bara den här låten, den första som gjordes till Born To Run. Bruce Springsteen antog en närmast besatt inställning till att göra den här låten perfekt. Inget fick fela, inget fick lämnas åt slumpen. Tydligt inspirerad av Phil Spector och dennes Wall of sound-filosofi vräkte Bruce på med allt han hade. 11 gitarrspår! Stråkar, keyboards, orgel, piano, glockenspiel och dundrande trummor från Ernest "Boom" Carter. "Boom" Carter var ett riktigt trumess, en gammal jazzinfluerad räv som spelar med stor frenesi på bara Born To Run. Efter att den låten spelats in var det dags för resten av skivan, och då hade Max Weinberg rekryterats. Max säger i en intervju i den fantastiska dokumentären om inspelningen av Born To Run; Wings For Wheels som finns med i jubileumsboxen av Born To Run, att "Boom" gör en grej på trummorna i Born To Run som Max aldrig lyckades få till, så han skippade helt enkelt den grejen på konserterna. Om ni lyssnar på studioversionen, ca 1.58 in i låten, så förstår ni vad jag menar. Live lät låten förstås radikalt annorlunda. Alla pålägg var avskalade, och Born To Run kom i mitt tycke inte riktigt till sin fulla rätt förrän på Born In The USA-turnén. Den har sedan bara blivit bättre och bättre för varje år som gått, och så bra som den var i somras på Ullevi tror jag aldrig att den har varit.

Born To Runs tema är lika storslaget som musiken. Tonårsdrömmar, längtan efter något större och bättre. Typsika Springsteen-teman, men aldrig bättre gestalade än här. Musikaliskt är Born To Run en enda stegrande, ökande klimax. Från Ernest Carters mäktiga anslag, fölt av hela den mäktiga ljudkullisen med alla sina gitarrer, klockspel och pianon och saxofoner i inledningen av låten ökar låten hela tiden i intensitet, blir större och större och större. Sedan stannar den upp, laddar, samlar sig för ännu en explosion. Bandet misshandlar sina instrument, en stor spänning byggs upp och allt briserar i vad som bara kan beskrivas som ett av musikhistoriens största, bästa, mest triumfatoriska ögonblick. Jag är nära att skriva att det är musikhistoriens största ögonblick, men det finns två ögonblick i nummer ett på listan som är ännu större. Mer om det senare. Men när The E Street Band släpper lös all sin underbara kraft och styrka och Bruce Springsteen med all sin ungdomliga iver och entusiasm slänger sig ut i låtens allra sista, majestätiska rader är det så oändligt stort, så oändligt bra att alla ord saknar värde. Det går helt enkelt inte att beskriva.

The highway's jammed with broken heroes on a last chance power drive
Everybody's out on the run tonight but there's no place left to hide
Together, Wendy, we can live with the sadness
I'll love you with all the madness in my soul
Someday girl I don't know when we're gonna get to that place
Where we really want to go and we'll walk in the sun
But till then tramps like us baby we were born to run

När man dessutom får ynnesten att uppleva den makalösa låt live, när glädjen hos bandet och publiken är så stor att alla hotar att krevera i en enda stor, lycklig smäll, ja då är man under några minuter världens lyckligaste. 120 000 händer som vajar i takt, en Bruce Springsteen vars ögon strålar av glädje och tonerna av världens kanske femte bästa låt någonsin som fyller hela ens kropp. Det blir inte mycket större än så.

Versionen från The Complete Video Anthology känner ni igen. Ni hittar den här.

Live In New York City:

Och för att tydliggöra min tes om att Born To Run bara blir bättre och bättre - en tagning från Phoenix 1978:

Och så från Ullevi:

Avslutningsvis kommer här studioversionen: