34. The Ties That Bind (The River, 1980 / The Ties That Bind, 1979)

The Ties That Bind inleder både The River och The Ties That Bind. En perfekt öppning. Rak, kraftfull Springsteen-rock utan några krusiduller. I liveversionerna av låten ackompanjerar Roy Bittan, men i studioversionen är det enkom Bruces och Steves gitarrer som hörs. Tolvsträngad gitarr, vilket gör att The Ties That Bind låter mycket The Byrds. Clarence Clemons levererar ett av många saxofonsolon på The River-plattan. På Darkness On The Edge Of Town har han bara tre solon, i Badlands, The Promised Land och Prove It All Night, men på The River hörs han saxofon i de flesta låtarna. En storslagen Clarence Clemons-revansch om man så vill. Intentionen med The River-inspelningen var att fånga essensen av The E Street Band och få det att låta som det gjorde live. En lite skitigare och skramligare produktion blir resultatet. Det låter inte särskilt kliniskt och perfekt, utan snarare spontant och levande. Ett bra val. Och live vet ju alla att Clarence Clemons spelar en stor roll, så därför spelar han en stor roll på The River också.

The Ties That Bind är en av många låtar kring kärlek på The River och tillhör, skulle jag vilja påstå, en av tre kategorier låtar på skivan. Det är de snabbare rocklåtarna som The Ties That Bind, Jackson Cage, Out In The Street och You Can Look (But You Better Not Touch). Det är partylåtar i stil med Hungry Heart, Sherry Darling, Cadillac Ranch och Ramrod. Och så är det balladerna - skivans allra starkaste sida - i form av bland annat titelspåret, Drive All Night, The Price You Pay och Fade Away.

Tidigare inspelningar av The Ties That Bind - till exempel den på skivan med samma namn - har en något annorlunda text. Framför allt refrängen där Bruce sjunger

The ties that bind
No man can break the ties that bind

i stället för

The ties that bind
Now you can’t break the ties that bind

som vi är vana vid. Ja, nu blev det nörderi på högsta nivå. Njut av de här två klippen i stället. Den första är en soundcheck där låten framförs i en väldigt annorlunda version, som sedan aldrig gjorts igen. Jag tror att det är från Largo, årtalet är 1978. Den andra versionen är från Reunion-turnén 1999.