Inledningen är klassisk. Roy Bittans souliga piano, Gary Tallents basslinga och Max Weinbergs trummor. Bruce som sjunger försiktigt. En mycket blygsam start, som kort senare exploderar. Dannys orgel kickar in och Max slår så hårt och resolut på trummorna att de förmodligen brakade ihop. Bruce tar i så att man för sin inre syn ser hur blodådrorna på hans hals håller på att spricka och deklarerar:
Well if she wants to see me
You can tell her that I'm easily found
Tell her there's a spot out 'neath Abram's Bridge
And tell her there's a darkness on the edge of town
Det är lika knäckande bra varje gång. När han körde den på Ullevi - båda kvällarna 2003 och andra kvällen nu i somras - var det bara att pumpa med näven och vråla med. 2003 körde han med ett par jobbiga fraseringar - men det gick inte att värja sig mot tyngden. 2008 var den bättre - men försvann nästan bland alla andra guldkorn som spelades den kvällen.
Texten är kolsvart, precis som på resten av skivan. Låten i sig - en brottartung halvballad - är inte mycket gladare den. Det är allvarstyngt, mörkt och hopplöst. Det är Bruce Springsteens trettiotredje bästa låt. Topp tio lätt, om det varit vilken annan artist som helst. Och det är långt i från den bästa låten på Darkness On The Edge Of Town - vänta bara.
Some folks are born into a good life
Other folks get it anyway anyhow
I lost my money and I lost my wife
Them things don't seem to matter much to me now
Tonight I'll be on that hill 'cause I can't stop
I'll be on that hill with everything I got
Lives on the line where dreams are found and lost
I'll be there on time and I'll pay the cost
For wanting things that can only be found
In the darkness on the edge of town
Från 1978:
Från Ullevi:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar