Förväntningarna på The Rising, den första regelrätta skivan med hela The E Street Band sedan 1984, var förstås enorma, monumentala. Tyvärr infriades de inte. The Rising är en tämligen ojämn historia, som dessutom lider av en platt och enormt tråkig produktion. Låtar som Countin' On A Miracle och Into The Fire hör till det sämsta Bruce Springsteen har gjort och här finns många andra låtar som är ytterst mediokra: Empty Sky, Worlds Apart, The Fuse, Further On (Up The Road), Nothing Man osv. Men här finns så klart höjdpunkter också. Waiting On A Sunny Day blev en omedelbar klassiker som växte ännu mer live. Mary's Place blev det stora numret med en fantastisk bandpresentation på The Rising-turnén. Lonesome Day och The Rising är suveräna livenummer. Och så finns här ju My City Of Ruins. Låten skrevs innan den elfte september 2001, men känns nästan otäckt profetisk. Låten blev självklart den stora 9/11-hymnen. För mig väcker låten minnen från Ullevi 2003, där den ingick i extranumren. Den var helt magnifik. Bruce inledde själv med piano och sång, sedan kom resten av bandet in. Solo från Danny, Clarence och Suzie. Låten blev en enda stor fantastisk gospel där Bruce hetsade sig själv och publiken framåt, uppåt. Tändarna glimrade i mörkret på arenan, stämningen var andäktig. Jag minns att jag rös. Kanske klämde jag fram en tår. Det var oerhört stort, speciellt andra kvällen. En av de två kvällarnas största ögonblick. Jag tror inte att någon var oberörd. Egentligen kan man ju tycka att om den här låten nu var så bra, så borde den ligga högre upp. Ja, det hade den gjort om det varit någon annan artist. Men nu handlar det om Bruce Springsteen och då räcker det bara till plats nummer 43. Så fantastisk är Bruce Springsteens låtskatt.
Versionen från America - A tribute to heroes får representera. Akustisk och i ett helt annat arrangemang än albumversionen. Knäckande bra. Bifogar även Ullevi-versionen från 22/6 2003 i mp3-form. Den lyckas faktiskt återskapa rätt mycket av magin. Finns på bootlegen Midsummer Second Night.
Boomp3.com
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Meh. "Further on up the road" är ju bra, ju. Eller ja, har iofs bara hört den med Johnny Cash, och där är den briljant.
Skulle vilja tipsa om att sätta en etikett på alla dina Springsteen-inlägg, på så vis kan man lätt hitta listan utan att behöva scrolla igenom hela bloggjäveln.
Ja, Further on up the road är även bra i The Seeger Sessions-tappningen. Hur sätter man etikett? Det låter ju bra. Undrar om jag har fler läsare än du förresten, hehe?
Skicka en kommentar