UE - kärlek till det förfallna och övergivna

Min nedan beskrivna vurm för nostalgi spelar nog in väldigt mycket när jag nu ämnar författa ett inlägg om det ständigt växande fenomenet Urban Exploration - UE. Dvs fascinationen för det övergivna. Övergivna och fallfärdiga bostadshus, industrier, militäranläggningar och liknande. Ruinromantik. Den har nog alltid funnits hos människan. Varför skulle vi annars utforska och gräva fram ruiner från forna civilisationer. Inkaruiner, pyramiderna - ni hajar. UE är samma sak, men perspektivet har flyttats fram till ruiner från vår egen tid. Det som fascinerar mig är de historier som finns bakom ruinerna. Framför allt är det bostadshus som intresserar mig. Vem har bott där? Vilka historier finns att berätta? Varför har huset övergivits? Det är något sorgligt över att titta in i ett övergivet, utdömt hus. Vad har hänt här?

I Helsingborg där jag bor finns ett stort patricierhus som stått övergivet så länge jag bott i stan. Mitt i centrum står detta stora, ödsliga hus. Tyvärr har nu kommunen köpt det och renoverar det för fullt. Någon gång under året ska det stå klart för inflyttning sägs det. Men det finns så mycket annat spännande. Inte runt omkring Helsingborg, men i mina hemtrakter finns många objekt. Och ännu mer uppe i Göinge. Där hittar man ödehus över allt. Jag och min bror var på en UE-exkursion strax efter jul och hann under den dagen med en tom eternitvilla utanför Kiaby, Broby Sanatorium, strumpfabriken i Knislinge och vi körde även förbi flera intressanta objekt som får undersökas vid något annat tillfälle. Internet är fullsmockat av UE, både internationellt och nationellt. Vi har det kanske mest tragiska men samtidigt mest fascinerande objektet av alla: staden Pripyat i Ukraina. I Pripyat bodde 500000 människor men den evakuerades över en natt i samband med kärnkraftsolyckan i Chernobyl 26 april 1986 och har stått tom sedan dess.


Eller den lilla amerikanska staden Centralia som tömdes i princip helt efter att en underjordisk kolfyndighet antändes på 60-talet. Det brinner fortfarande under det som är kvar av staden och beräknas göra så i åtminstone 100 år till.

Konjuktur och dåliga tider skapar UE-resmål. I Sverige är hela Bergslagen och Norrland fyllt av nerlagda gruvor och bruk och gamla bruksamhällen som sakta tynar bort: Fredriksberg, Grängesberg, Laxå, Ådalen. Jan Jörnmark är väl den främsta auktoriteten på området i Sverige. Hans hemsida bjuder på många extremt läsvärda reportage, och hans två böcker i ämnet, Övergivna Platser 1 och 2, är ännu bättre. På 28 dagar senare, det svenska UE-forumet, finns ännu mer länkar.

Mitt eget UE-intresse vaknade till liv i samband med ett reportage om UE i TV-programmet Outsiders för fyra-fem år sedan. Det handlade mest om tunnlar i Stockholm, men var likväl intressant. Själv är jag gammal och bekväm och utforskar mest via internet. Mitt första egna UE-objekt kommer från barndomen i Åhus. Där villaområdena slutar finns en skog, åkrar och ett par rejäla kolhögar som skulle användas i beredskapstid eller liknande. Vid de här kolhögarna - som man knappt vågade sig till med tanke på alla myter som gick om dem - låg en gammal kiosk. Vad kiosken gjorde där har jag aldrig förstått. Jag var väl 8-9 år gammal och vågade aldrig ta mig dit. Jag såg bara kiosken på avstånd. Men andra hade varit där och de visste att berätta om nergrävda skatter, hemliga rum under kiosken och liknande. Jag och pappa åkte dit en gång på väg hem - 1988 borde det här ha varit - och jag fick äntligen se kiosken med egna ögon. Den var inte alls spännande. Där låg några fimpar, någon ölflaska och kanske någon porrtidning. Och en förtorkad ödla. Det var allt. Men ändå. Sedan dess har jag alltid varit fascinerad av gamla, övergivna platser.