tisdag 18 november 2008

10. Drive All Night (The River, 1980)

When I lost you honey sometimes I think I lost my guts too
And I wish God would send me a word
send me something I'm afraid to lose
Lying in the heat of the night like prisoners all our lives
I get shivers down my spine and all
I wanna do is hold you tight

När vi pratar stora musikupplevelser så går det inte att bortse från den mästerliga balladen Drive All Night från The River. Texten till att börja med. Drive All Night är kanske den vackraste och mest innerliga text som någonsin skrivits om kärlek. Andres Lokko har kallat raderna i refrängen för de vackraste som någonsin skrivits på kärlekstemat.

I swear I'll drive all night just to buy you some shoes
And to taste your tender charm
And I just wanna sleep tonight again in your arms

Och vem kan säga emot? Kan det uttryckas tydligare och bättre än så? En så enkel och banal sak som att köpa ett par skor. Men att köra hela natten bara för att få tag i dem - bara för kärlekens skull. Det är de små sakerna som gör en stor kärlek. Som sagt, de vackraste rader som någonsin skrivits om kärlek.

Tonight there's fallen angels and they're waiting for us down in the street
Tonight there's calling strangers,
hear them crying in defeat.
Let them go, let them go, let them go,
do their dances of the dead (let'em go right ahead)
You just dry your eyes girl, and c'mon c'mon
c'mon let's go to bed, baby, baby, baby

Drive All Night skrevs ursprungligen till Darkness On The Edge Of Town, men ansågs vara för lång för att passa in. Dessutom tyckte Bruce inte att det passade med en kärlekslåt bland resten av låtarna på plattan. Men på The River gjorde den sig bättre, och tur är det. Vilken helt makalös låt det är! Bruce sjunger med mer känsla än någon annan gång. Clarence Clemons spelar sitt mest känslofyllda solo någonsin. Stämsången är inte av denna värld när "Don't cry now" mjukt och försiktigt sjungs medan Bruce själv med all sin kraft och all sin passion öppnar sitt hjärta. Det är knäckande bra.

Drive All Night utvecklades och växte till en hel låt från den legendariska monologen Sad Eyes som Bruce Springsteen under turnéerna stoppade in i Backstreets. Ur denna monolog växte alltså Drive All Night fram, och intressant är att låten även växte fram i studion - under en enda tagning. Bruce Springsteen bara spann vidare, och The E Street Band hängde på. Låten är nio minuter lång och man hör att den är till stor del improviserad - framför allt i slutpartiet där Bruce sjunger "through the wind, through the snow, through the rain" om och om igen. Det här ger låten ännu större nerv, tycker jag.

There's machines and there's fire waiting on the edge of town
They're out there for hire but baby they can't hurt us now
Cause you've got, you've got, you've got,you've got my love, you've got my love
Through the wind, through the rain, the snow, the wind, the rain
You've got, you've got my, my love
heart and soul

"Det här händer inte. Det här händer inte. Det här händer inte. Det här händer inte. Det här händer inte. Men, jo. Det gör det. Det händer. Det är på riktigt. Dom spelar DRIVE ALL NIGHT. I fullbandsversion. För första gången sen 1980. Bara det hade varit enormt. Men vad händer? Dom inte bara spelar den. Dom gör en version som inte är av denna värld! Den är överjordiskt. Bruce sjunger ut. Han sjunger UT. Han sjunger ut av hela sitt hjärta i orden "Heaaaaaaaaart and Soooooouuuul!" Och det känns overkligt att man får vara med om detta. Och när Clarence kommer in med sitt solo och hans ansikte kommer upp på den gigantiska skärmen och jag ser hur tårarna rinner nedför hans kinder. Då brister allt. Och jag gråter. AV GLÄDJE. AV LYCKA. OCH AV TACKSAMHET. Musiken forsätter, bandet som körar, och sjunger ”Don’t cry now, Don’t cry now, Don’t cry now, Don’t cry now" och liksom säger oss att inte gråta och känna vemod för att slutet på E Street närmar sig, utan bara njuta av stunden, och DET GJORDE JAG TILL 100 procent! . Och Steves harmonier möter Nils mjuka röst som möter Soozies, och en klang uppstår som är så isande vacker att jag inte kan känna annat än tacksamhet. Oändlig tacksamhet till samtliga som står på Ullevis scen. Och musiken bara fortsätter och fortsätter och fortsätter och ebbar till sist ut i ett orgasmiskt överjordiskt klimax efter 10 minuters musikaliskt vansinne. Overkligt, Surrealistiskt. Bortom allt förnuft."

"Ta Drive All Night till exempel: en person står inför nästan 60 000 andra och skanderar ut en till synes så simpel fras som "I swear I drive all night again, just to buy you some shoes". Det tolkar jag som att det är de små sakerna i livet som är viktiga och i det långa loppet spelar störst roll. Att köpa ett par skor till någon man älskar för att man älskar personen är i utgångsläget en "liten handling", men just för att den genomförs som den gör i just det sammanhanget blir den något väldigt stort. "

"Drive All Night - Där kom nästan tårarna."

"Den 5 juli 2008 framför Bruce Springsteen & The E Street Band DRIVE ALL NIGHT - för första gången sedan 5 juni 1981. Jag är tårögd under hela låten, jag blundar och bara lyssnar på intensiteten i framförandet. Det känns som om den aldrig vill ta slut och själv känner jag mig plötsligt uppleva det jag så många gånger hört på mina sönderspelade bootlegs därhemma. Magiskt. Överväldigande och alldeles fantastiskt. Jag kommer aldrig att glömma dessa 10 minuter på Ullevi. "

"Efter att man hört den soundcheckats 3 gånger så visste man nästan vad man kunde förvänta sig. Men trots det så slog det emot en med en sån kraft så man inte visste vad man skulle göra, jag valde att böja huvudet ner och bara gråta"

"Första dagen när jag hörde något från soundchecket som vagt påminnde om Drive All Night var jag säker på hörselhallisunationer, och sedan när sången börjar så är versionen man hör utifrån så stark att en kille bryter ihop helt och några av oss bara stirrar på varandra och undrar om detta verkligen händer i verkligheten, när han sedan gör låten ännu en gång och lika starkt igen så är förväntningarna orimligt höga så när man är inne och upplever konserten är jag känslomässigt tömd, men på något sätt tycker jag att Ullevi 1 är något av det bästa hittils.

Dagen efter får vi återigen höra två soundcheck versioner av Drive All Night och några av oss kommer överens om att även om låten inte dyker upp igen kväll 2 så har vi ändå hört låten live även om vi inte sett Bruce utan bara hört ljudet, så stark var den att den för många räknades som en liveupplevelse.
Men den slutgilltiga liveversion som vi fick höra var så stark att Ullevi inte var för stort för en i stort sett underskattad och obskyr låt utan när jag tittade upp mot läktarna och såg publikbilder på skärmen så berörde låten i princip alla även om det fanns folk som ogillade eller var kallsinniga till den så var den totala synen av Ullevi läktare så mäktig att det kändes overkligt.Samtidigt som jag stod bredvid de spanjorer som önskat låten och runt omkring mig fanns hardcore fans som inte bryr sig om att köa och vi sjöng med Bruce i någon form av religiös extas."


Roade mig med att läsa på det svenska Springsteen-forumet på springsteen.se för att se vad folk hade att säga efter Ullevi-konserten den 5 juli. Den stora grejen efter den kvällen var Drive All Night. Den har inte spelats med The E Street Band sedan 1981, men så, den 5 juli 2008 spelades den äntligen igen. Citaten ovan säger det mesta om hur stort det faktiskt var. För mig är det något av det största jag någonsin varit med om. Över huvud taget. Att den dessutom framfördes i en version som var helt bedårande, helt perfekt kändes overkligt. Både jag och min bror stod med tårarna i ögonen. Han så extremt tagen ut, och jag var inte bättre. Det var någon slags blandning av chock, förundran, glädje, extas och en känsla av overklighet. Jag tror inte att en enda av de 60 000 åskådarna var oberörd. Under sitt solo grät Clarence Clemons floder. Det här var stort - både för oss i publiken och för bandet på scen.

Through the wind, through the rain, through the snow, through the rain,
Through the wind, through the snow, through the rain
(Don't cry now)
I swear I'll drive all night
(Don't cry now)
I swear I'll drive all night
(Don't cry now)
Through the wind, through the rain, through the snow, through the rain
Through the wind, through the rain, through the snow

Det här blev ett rekordlångt inlägg, men jag känner att Drive All Night förtjänar det. Att det finns nio låtar till som är ännu bättre än den här känns rätt otroligt, men så är det. Nästa låt på listan spelades också på Ullevi och är nästan lika känslosam den. Speciellt kändes den så just där, just då. Men mer om det senare. Nu: njut av Drive All Night. Från Ullevi 5 juli 2008. Och från The River.





2 kommentarer:

Daniel Josefsson sa...

"Och vem kan säga emot? Kan det uttryckas tydligare och bättre än så? En så enkel och banal sak som att köpa ett par skor."

Håller med, men den stora frågan är ju om det är olika storlek på skorna?

This Charming Man sa...

Nej, det är samma storlek på skorna. Ett par röda pumps i skinn, storlek 36. Finns i en affär i Hjo, ska köra och hämta dem/DET fredag natt.