Ten Stones revisited

Jodå så att, jag bad att få återkomma i ämnet. Ten Stones har spelats flitigt i mitt hem, och som den växer! Så att det knakar minsann. Skivan är "hårdare" än tidigare alster. Mycket gitarr och någon slags orgel som ligger och pumpar i de flesta låtarna. Woven Hand provar helt nya grepp på den här skivan Quiet Nights of Quiet Stars liknar inget jag hört tidigare. Inte med Woven Hand och knappt med något annat band heller. En jazzig flöjt, en melodi som jag känner igen från någon annan låt och en surrande gitarr eller vad det är. Det låter otroligt skumt. Kingdom Of Ice är ännu skummare. Jag får hårdrocksvibbar av den. Nästan black metal, på något sätt. Det är nog texten som gör det. Det och David Eugene Edwards expressiva sånginsats som... jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den. Han låter besatt av något. Han tar i från tårna, som man brukar säga. Artikulationen tillsammans med den kraft han lägger bakom varje ord gör att det låter otroligt häftigt. Lägg till ljudet av galopperande hästar som stiger upp i bakgrunden så får du ett slutresultat som är så episkt att klockorna stannar.