En man och hans banjo

Det vänder fort. Häromdagen var det högsommar, nu är det höstrusk. Varje gång hösten börjar göra sig påmind är det dags för det stora mörkret. Kort sagt, det är dags att lyssna på 16 Horsepower igen. Mycket mörkare än så blir det inte. Allt hopp och ljus försvinner, kvar blir en man och hans banjo. För 16 Horsepower blir aldrig bättre än när David Eugene Edwards plockar fram sin slitna banjo och ensam kör Black Soul Choir. Jag såg honom på KB i Malmö för två år sedan, och mycket riktigt var kvällens höjdpunkt när Black Soul Choir dök upp. Den allra bästa tolkningen hörs dock på den officiellt utgivna DVD:n 16 Horsepower Live, som är den kanske bästa musik-DVD jag sett. Bandet fångat i all sin magnifika prakt. Stämningsfullt och laddat. Bara att studera David Eugene Edwards inlevelse är stort. Det rycker och skälver i honom, han skakar och frustar och kvider ur sig sina svavelosande predikningar. Det är en exorcism, det är en kamp och det är fantastiskt stort att skåda. Som sagt, här är Black Soul Choir, uttökad med Phyllis Ann (vars text återfinns i Woven Hand-låten Sparrow Falls från briljanta skivan Consider The Birds).