37. Independence Day (The River, 1980)

Att den här skulle spelas på Ullevi den 4 juli var väl kvällens mest väntade. Det var ju USA:s nationaldag och förhandssnacket lovade att showen skulle ha klara fjärde juli-inslag. Klart att den kom. En av den kvällens höjdpunkter, se videoklipp nedan.

På The River blev Springsteens texter mer självbiografiska. Independence Day är en uppgörelse med pappan Douglas Springsteen.

Now I don't know what it always was with us
We chose the words, and yeah, we drew the lines
There was just no way this house could hold the two of us
I guess that we were just too much of the same kind

Douglas Springsteen och hans son hade en ofta ganska dåligt fungerande relation. Pappan trodde inte på Bruce och hans drömmar om att bli musiker, utan tyckte mer "klipp dig och skaffa ett jobb". Bruce berättar i en lång monolog på en konsert från 1978 (minnet sviker mig, men det kan vara från Roxy Night eller Winterland Night, möjligen i Growin' Up. Eller är det i Independence Day t o m? Snacka om vaga minnen... Skyller på den kapsejsade datorn) om hur pappan bekämpade Bruces gitarrspelande uppe på tonårsrummet genom att elda på i öppna spisen så att det knappt gick att vistas uppe på rummet på grund av värmen och all rök från spisen. Det är ju inte särskilt snällt. Men Douglas gjorde sitt bästa för att försörja sin familj, och ville att Bruce också skulle göra det. Med ett riktigt jobb. Spela musik tjänade man inga pengar på. Douglas inställning sporrade väl snarare Bruce i att satsa ännu hårdare på sin musik, för som han sjunger i låten:

Well Papa go to bed now, it's gettin' late
Nothin' we can say is gonna change anything now
I'll be leavin' in the mornin' from Saint Mary's Gate
We wouldn't change this thing even if we could somehow
Cause the darkness of this house has got the best of us
There's a darkness in this town that's got us too
But they can't touch me now and you can't touch me now
They ain't gonna do to me what I watched them do to you

Låten är underskön. Centrerad kring Dannys orgel och en akustisk gitarr. En av många stora stunder bland allt balladguld på The River. En skiva som rockar hårt, men som är som allra mest fantastiskt i balladerna. Bara Clarence Clemons saxofonsolo gör att den här låten förtjäner sin plats på listan.

Ullevi, 4 juli 2008:



Civic Centre, 13 oktober 1980: