Höstlåtar - resten av listan

Okej, här kommer de 15 sista höstlåtarna. Jag struntar i att skriva något om dem, men lägger upp dem som mp3:or. Jag orkar inte ro projektet i hamn känner jag, har både viktigare och roligare saker att göra. Det var roligt att lyssna och sammanställa låtarna, men inte lika kul att skriva om dem. Det blev en del låtar som jag själv förknippar med höst, men som inte låter så mycket höst. Tänker främst på Arcturus och Xiu Xiu. Calexico fick för övrigt med två låtar på listan. Jag är extremt förtjust i bandets ödsliga prärieballader, och på nya skivan Carried To Dust finns de i mängder. Allra bäst gillar jag Two Silver Trees, som brukar göra mig sällskap i iPoden på väg till jobbet.Tom Waits och 16 Horsepower dominerar topplaceringarna, föga oväntat. Flutter vann listan rättvist, lyssna på den så förstår ni varför. Extremt deppig låt, en regnruskig novemberdag översatt i musik.

Att välja ut bara två 16 Horsepower-låtar var extremt svårt, då i princip alla låtar från Secret South kunde varit med. Nu blev det istället ingen. Från debuten och från Folklore passar åtminstone hälften av låtarna. Jag kunde lika gärna valt Hutterite Mile, Blessed Persistance eller Beyond The Pale från Folklore. Heel On The Shovel var dock rätt självskriven. Låten målar upp bilder av karga, skeva landskap i de amerikanska obygderna. Jag, min bror och en av hans kompisar satte oss i bilen och körde en regnig, kolsvart decemberdag från Åhus till Broby, för att titta närmare på det övergivna sanatoriet som ligger där. I bilstereon spelade vi Sackcloth 'N Ashes med 16 Horsepower samt Silent Hill 2 Original Soundtrack av Akira Yamaoka. Ett mer passande soundtrack till denna biltur går inte att tänka sig. Det är därför Akira Yamaoka får plats på listan. Silent Hill 2 släpptes 2001 till PlayStation 2 men står sig än i dag som ett av de bästa och mest mogna spel som gjorts. En oerhört mörk och tragisk historia, som känns oerhört genomarbetad in i minsta detalj. Alltifrån Akira Yamaokas stämningsskapande grafik till den vuxna historien som berättas. Silent Hill 2 är otäckare och bättre än någon skräckfilm som gjorts. Love Psalm är kanske den mest lättillgängliga låten i spelet. Lyssna på den klagande, gråtande gitarrslingan som återkommer i vad som väl får sägas vara det instrumentala styckets refräng.

Att välja ut två låtar med Tom Waits var ungefär lika svårt som fallet 16 Horsepower. Mannen har en enorm låtskatt, och många låtar som har den rätta höststämningen. Jag fuskade lite och stoppade in Flash Pan Hunter/Intro som en slags introduktion. Jag har valt mellan All The World Is Green, Yesterday Is Here, Swordfishtrombones, November, Cold Cold Ground och många, många fler. Till sist blev det Another Man's Vine från Blood Money och More Than Rain från Frank's Wild Years. Lyssna på det inledande dragspelet i More Than Rain. Det sammanfattar allt jag inte med ord försöker få sagt med begreppet höstmusik. Just så låter hösten.

Och hur väljer man endast två låtar med Opeth? Opeth som så få andra band lyckats i princip varje ton de gjort lyckats fånga det svenska vemodet, den nordiska naturen och till syvende og sist hösten. Lyssna på hela Orchid, Morningrise, Still Life och Deliverance. Det är så mycket höstromantik att det nästan inte är sant. Jag älskar att plocka med mig Morningrise och Still Life i iPoden och ge mig ut i höstskogen och promenera och kontemplera. Och ändå kom ingen låt från Still Life med. Nej, jag kunde inte bestämma mig. I stället blev det Wreath från Deliverance. Wreath är egentligen knappt ens särskilt typisk Opeth. Den är nästan rakt av en hård metallåt, utan skönsång och utan särskilt många akustiska, fjäderlätta mellanspel. Men i stället är den helt galet mörk, lyssna bara på det gråtande, uppgivna, hopplöst vackra gitarrsolot en bit in i låten. Det är höstmusik i sin renaste och absolut mörkaste form. Soundtracket för de dagar som höstdeppigheten är som allra tyngst. Var det jävligt innan, blir det ännu jävligare av att lyssna på Wreath. Jag vågar dock inte rekommendera Scott Walkers The Drift, den skivan är så mörk och ond och jävlig att den får all ond hårdrock att framstå som Mora Träsk. Är man höstdeppig innan så är man redo för dårhuset efter att ha lyssnat på The Drift. Jag klarar knappt av att lyssna på den, så jobbig är den. En fantastisk skiva, men jag kan inte ha med något från den på min höstlista med risk för min och mina eventuella läsares mentala hälsa.

Så, här har ni den - de 30 bästa höstlåtarna. Glöm nu inte att kolla på Daniel Josefssons lista, han går in mycket hårdare för det här än vad jag gör. Hoppas ni hittar något ni gillar, och att ni får in den där rätta, härliga höstkänslan. Tack och hej.

1. 16 Horsepower - Flutter
Boomp3.com

2. Tom Waits - More Than Rain
Boomp3.com

3. 16 Horsepower - Heel On The Shovel
Boomp3.com

4. Opeth - Advent
Boomp3.com

5. Akira Yamaoka - Love Psalm
Boomp3.com

6. Tom Waits - Another Man's Vine
Boomp3.com

7. Leonard Cohen - The Partisan
Boomp3.com

8. Calexico - Two Silver Trees
Boomp3.com

9. Opeth - Wreath
Boomp3.com

10. Nick Cave - I Let Love In

Boomp3.com

11. Xiu Xiu - I Luv The Valley OH!
Boomp3.com

12. Calexico/Iron & Wine - He Lays In The Reins
Boomp3.com

13. Arcturus - Master Of Disguise
Boomp3.com

14. Joy Division - Day Of The Lords
Boomp3.com

15. Woven Hand - Cripplegate (Standing On Glass)
Boomp3.com

Höstlåtar 20-16

20. Steve Von Till - The Wild Hunt
Steve Von Till, superhård man och gitarrist och vokalist i Neurosis. Neurosis behöver väl egentligen ingen närmare presentation. Stilbildande, legendarisk, genredefinierande... epiteten är många och alla talar de sanning. Den mullrande, våldsamma musik Neurosis skapade med Souls At Zero var ett hopkok på mörkermagiker som Black Sabbath (så klart), Joy Division, Amebix och Black Flag. Tyngden från Black Sabbath, svärtan från Joy Division och Amebix och attityden från Black Flag. Resultatet blev benknäckande hård musik, som genom åren blev ännu hårdare och extremare. Toppen nåddes med 1996 års Through Silver In Blood som låter som en iscensättning av jordens undergång. Därefter kunde Neurosis inte bli mycket hårdare, och på efterföljande Times Of Grace luckrades den sinnessjukt hårda musiken upp med lugna, vackra andningspauser. Säckpipor, akustiska gitarrer, Tom Waits-liknande sång. Times Of Grace är en av 90-talets allra bästa skivor. Steve Von Till började göra egen musik vid sidan av. Lugn, tyst musik i huvudsak driven av hans skrovliga sång och akustiska gitarr. The Wild Hunt är hämtad från hans andra soloplatta, To The Field, och är en mörk, krypande, hotfull låt som ger kalla kårar.

Boomp3.com

19. Leonard Cohen – The Future
Leonard Cohen började sin karriär på ett ganska annorlunda sätt. Han var ganska gammal - 33 år - och redan en etablerad poet och författare när han släppte sin första skiva The Songs Of Leonard Cohen 1967. En mörk, minimalt orkestrerad skiva som sätter Leonard Cohens sång och framför allt texter i fokus. De påföljande plattorna fortsatte i samma minimala, nedtonade bana. Hans poesi i kombination med den stämningsfulla musiken gjorde honom snabbt populär. På 70-talets senare hälft blev hans musik mer orkestrerad. 80-talets Leonard Cohen var tydligt färgad av rådande ljudideal och var därmed ganska kletig. 1992 släppte han The Future, en ganska ojämn skiva som dock har en del rejäla toppar. Som titelspåret. Ganska gubbig med en orgel och gitarr i förgrunden. Stråkar i bakgrunden. Och över allt Leonard Cohens med åren allt mörkare basröst. Texten sägs vara inspirerad av kravallerna i Los Angeles 1992. Själv påminner den mig om höstkvällarna hemma i Åhus när man satt parkerad i en fåtölj framför brasan och The Future försiktigt spelades från stereon. En bild av lugn, ro och frid.

Boomp3.com

18. Neko Case - Hold On Hold On
Neko Case har för mig mest varit synonym med kanadensiska all-star-bandet The New Pornographers, ledda av AC Newman. The New Pornographers har ett gäng suveräna indieplattor på sitt samvete, med Mass Romantic och Twin Cinema som höjdpunkter. Neko gör fantastiska sånginsatser på framför allt Twin Cinema, till exempel i den makalösa The Bleeding Heart Show, These Are The Fables och The Bones Of An Idol. Som soloartist gör hon helt annorlunda musik. Hennes första soloskiva The Virginian släpptes 1997 och uppföljaren kom uppföljaren Furnace Room Lullaby, samma år som The New Pornographers släppte sin debut Mass Romantic. 2006 släppte hon sin sjätte soloskiva Fox Confessor Brings The Flood och därifrån är Hold On Hold On hämtad. Den är tveklöst skivans bästa ögonblick, en helt underbar countrylåt där Neko sjunger förtrollande vackert. Jag vet ingen bättre än att hålla om den jag tycker allra bäst om och låta den här låten lägga sig som en varm, mjuk filt över oss, samtidigt som mörkret sänker sig där utanför.

Boomp3.com

17. Depeche Mode - Behind The Wheel
Bara för några dagar sedan bokades Depeche Mode som det stora dragplåstret för nästa års Arvikafestival. En ganska sensationell bokning får man säga, med tanke på att bandet utan problem sålde ut Stockholms Stadion för bara några år sedan. Den brittiska legenden, startad 1980, hör till ett av världens största band och behöver väl ingen närmare presentation. Ett av få band som fortfarande lever kvar och känns relevanta från 80-talets synth/new wave-våg i Storbritannien. Som bäst var bandet i mitt tycke mellan åren 1984 och 1990, det vill säga under de åren då Some Great Reward, Black Celebration, Music For The Masses och Violator släpptes. Fyra album som gjorde Depeche Mode till de giganter de faktiskt är. Music For The Masses är min favorit. Produktionen är stor och luftig, det låter verkligen som musik för massorna. Jag tycker det låter otroligt bra för att vara 80-tal. Skivan blev en ganska stor succé och genererade fyra stycken singlar som samtliga slog sig in på topp 100 på Billboardlistan. Behind The Wheel släpptes den 28 december 1987 och blev som bäst 2:a hemma i England. Mitt starkaste minne av den är från betydligt färskare datum, sensommaren 2006 då jag och två kompisar bilade till Prag. Jag låg i baksätet och tittade upp på en likblek fullmåne som spelade över det östtyska landskapet. Mörka konturer av tallträd och tomma industrilokaler avtecknade sig mot natthimlen medan vi dundrade fram genom natten. Ett annat minne av Behind The Wheel och hela Music For The Masses är när jag och min bror en lördag hösten 2005 körde hem från Malmö och tog vägen längs hela den sydskånska kusten, förbi Skanör Falsterbo, Smygehu, Ystad och vidare upp över Österlen. Music For The Masses är en skiva som gjord för att åka bil till, allra helst på hösten.

Boomp3.com

16. King Crimson - The Court Of The Crimso n King

Daniel Josefsson skriver på sin eminenta blog I förbund med Omoralen att"fast jag kan inte förneka att det finns musik som passar bättre på hösten än någon annan tid. Som mjuk, eftertänksam och melankolisk progrock exempelvis, helst från sent 60- eller tidigt 70-tal." Och det har han ju helt rätt i. Och allra bästa passar King Crimson med sin klassiska debut In The Court Of The Crimson King från 1969, en av de första och allra mest stilbildande progskivorna. King Crimson inspirerade otaliga av de progband som dök upp i Storbritannien på 70-talet, såsom Yes, Genesis, Van der Graaf Generator och Camel. Framför allt genom användandet av mellotron, ett instrument King Crimson snappat upp från The Moody Blues. Genom hela King Crimsons historia har medlemmarna avlöst varandra på ett sätt som närmast påminner om Spinal Tap. Den enda konstanten har varit Robert Fripp, bandets gitarrist och motor. King Crimson nådde aldrig några stora framgångar, men deras arv åt eftervärlden är gigantiskt. King Crimson blandade gärna influenser från jazz i sin musik, något som dagens progressiva musiker fortfarande gör. Själv gillar jag dock King Crimsons lugnare, mer eftertänksamma låtar. Som I Talk To The Wind, Epitaph och The Court Of The Crimson King som får representera bandet på den här listan. Lyssna bara på mellotronen. Så ska det låta! En av progrockens allra bästa låtar.

Boomp3.com

Höstlåtar 30-21

Okej, då kör vi. Jag har suttit och klurat hela kvällen och till sist kommit fram till vad som kan vara mina 20 favoriter. Jag börjar med placeringarna 30-21. Det blir rätt korta texter om varje låt, kanske blir de längre framöver. Vi får se. Håll till godo!
Men först, som en slags introduktion - Tom Waits Flash Pan Hunter Intro - en introduktion till denna gråmulna, regniga topplista. Den här korta snutten sätter förhoppningsvis dig som läsare i rätt stämning redan från början. Nu kör vi!

Boomp3.com


30. Tindersticks - I was your man
Tindersticks musik är som gjord för att spelas på hösten. Mörk, vacker, mjuk - det finns många höstdrag i bandets musik. Curtains, som låten är hämtad från, är nog deras bästa platta. Den här låten representerar en sorts mer urban, softistikerad höstmusik. Som en mörk, regnig kväll i storstaden. Så låter Tindersticks.

Boomp3.com

29. Christian Kjellvander - Words in the wires
Kjellvander känns rätt självskriven. Jag kunde egentligen tagit vilken låt som helst från hans första, bästa platta Songs From A Two Room Chapel. Det fick bli den här. Den fångar hösten perfekt. Tyvärr har Kjellvander fortfarande inte lyckats göra en rättvis uppföljare till den här fantastiska soloskivan. Faya från 2005 var horribel, men förra årets I Saw Her From Here/I Saw Here From Here var faktiskt inte långt efter debuten. Songs From A Two Room Chapel är en oerhört behaglig skiva. Christians mörka, fylliga röst tillsammans med den försiktiga musiken lägger sig som mjuk bomull mot lyssnarens öron.

Boomp3.com

28. Burial - Near dark
Något helt annat. Burials minimala dubstep är kolsvart och hotfull, men samtidigt tröstande. Även elektronisk musik kan framkalla höststämning, vilket det här spåret från fjolårets lysande platta Untrue är ett bra bevis på. Hemlighetsmakeriet om vem som döljer sig bakom namnet Burial är stor, bara några få vet. Mystiken matchar musiken perfekt, ty den låter lika ansiktslös och anonym den. På ett bra sätt alltså. Monotona trumloopar, sparsamma ljud och mörka, svepande slingor. Över det ligger samplade röster och ljudeffekter. En mycket fascinerande musikalisk upplevelse som perfekt målar upp bilder av storstadens baksidor, mörka, skabbiga klubbar och gränder. Burial har beskrivits som ett modernt Joy Division av somliga, och det är en beskrivning som är bättre och mer träffande än man kan tro. Just så här hade Joy Division låtit om de startat upp på 2000-talet.

Boomp3.com

27. Iron & Wine - On your wings
Sam Beams musik är nödvändtigtvis inte så jättemycket höst, men den passar vid alla tillfällen då man vill ta det lugnt, koppla av. Som på hösten. Dess instrumentering och känsla framkallar åtminstone för mig rätt stämningar, och därför platsar den här.

Boomp3.com

26. Jan Johansson - Visa från Utanmyra
Jazz på svenska är en skiva som helt korrekt fångar det svenska vemodet. Egentligen passar skivan lika bra när som helst under årets mörka period, och egentligen kan man välja vilken låt som helst från den. Visa från Utanmyra är den mest kända låten och får därför representera. Den är varm, ombonad och sprider skön stämning i höstmörkret.

Boomp3.com

25. Anathema - Don't look too far
Anathemas platta Judgement är mörk, dyster och vacker. Den här låten har framför allt verser som är väldigt mycket höst. Lyssna bara på gitarrerna. Anathema började som ett ganska stereotypt doom/death metal-band, men utvecklades med åren till något eget. Influenserna från Pink Floyd och annan gammal progrock blev bara större och större, och dagens Anathema har egentligen ingenting med metal att göra. Judgement kom 1999 och är i mitt tycke deras bästa skiva så här långt. Vemod, svårmod och mörker, men ändå med en ljusglimt hopp någonstans.

Boomp3.com

24. The Moody Blues - Melancholy man
Pappa har berättat om hur hans kusin under Lundatiden spelade den här låten om och om igen. Jag förstår honom. Den här låten är storslagen, vemodig. Märk väl - vemodig är ett ord som kommer att gå igen på den här listan. Melancholy man gör sannerligen skäl för sitt namn. Den börjar försiktigt med akustisk gitarr och texten

I'm a melancholy man, that's what I am,
All the world surrounds me, and my feet are on the ground.
I'm a very lonely man, doing what I can,
All the world astounds me and I think I understand
That we're going to keep growing, wait and see.

Men sedan slår den ut för fullt med bombastisk mellotron, kör och stråkar. En oerhört storslagen låt, hjärtskärande vacker och känslan i den är så ensam, övergiven och sorglig att man kippar efter andan. Resten av skivan, A Question Of Balance, är betydligt mer uppåt, så Melancholy Man är en stor motpol mot resten av låtarna, och det gör kanske att den framstår som ännu större.

Boomp3.com

23. Patrick Wolf - Libertine
Patrick Wolf har väl redan gjort sitt bäst, tyvärr. The magic position var bra mycket svagare än hans två första skivor. Gladare, mer kommersiell. I början av karriären gjorde han mörk musik i en perfekt symbios mellan framtid och dåtid. Värme möter kyla. Varma akustiska instrument som gitarr och fiol möter kall elektronik. Libertine bärs av en fiolslinga - spelad av Patrick själv, han gör allt själv - och ett trumbeat som låter som galopperande hästar. Den låter som att den är i rörelse, och gör sig allra bäst i bilen en mörk kväll.

Boomp3.com

22. Tindersticks - (Tonight) are you trying to
Tindersticks igen, Curtains igen. Jag kan inte hjälpa att jag upprepar mig, men Tindersticks är soundtracket till en höstkväll i staden.

Boomp3.com

21. Echo & The Bunnymen - The killing moon
Ingen som sett Donny Darko glömmer väl inledningen där Donny cyklar genom landskapet och Echo & The Bunnymens allra bästa låt ackompanjerar honom. Jag tycker att det är en av de bästa öppningarna någonsin i en film. Echo & The Bunnymen upptäckte jag en höst för många år sedan, och därför påminner de mig alltid om hösten. Lyssna på Will Sergeants gitarrintro och få rysningar. När Ian McCulloch sedan sjunger de första raderna i låten, ja, då är det så mäktigt att man knappt vet vad man ska ta sig till. Låten förtjänar egentligen en mycket högre placering än så här. Men den är inte lika höstlig som andra låtar på listan, och kommer därför inte högre än så här. Låten är väl Echo & The Bunnymens mest kända låt, och med all rätt. Men begå ej misstaget att bara nöja dig med den. Hela Ocean Rain, där låten är hämtad från, är storslagen, vacker popmusik. En klassisk platta, en av 80-talets bästa. De tidigare plattorna är också väl värda att titta in. De är mer postpunk, och det hörs tydligt att Echo & The Bunnymen kom fram samtidigt som Joy Division, Television och andra postpunkband.

Boomp3.com